Tomten vaknade upp med ett ryck brevid honom satt tomteflickan och den lilla hasselmusen och pratade. Det visade sig att Hasselmusen, som hette Hasse, hade klarat sig fint i alla fall. -Nej här kan vi inte sitta! sa tomten och reste på sig. -Vart ska vi? Sa tomteflickan och tittade på tomten. -Hem såklart! Sa han och gick ut från busen. De andra två följed efter honom och de fick se att det hade snöat mycket under natten. -Oj! Vad mycket snö! sa Hasse och såg sig omkring. -SNÖBOLLSKRIG! Skrek tomteflickan och började rulla snöbollar som hon kastade på de andra. Hassel var med på leken och kastade tillbaka. -Äh sluta larva er! Sa tomten surt och började gå igenom parken. De andra såg medlidande på tomten och följde efter honom. -Det kan inte vara lätt att mista en vän så där, viskade Hasse till tomteflickan.

När de hade kommit ut ur parken fick de se en plogmaskin som höll på att ploga alla vägarna. -Vi får nog hålla oss ifrån vägarna tills de har plogat klart, sa tomten och de andra höll med. -Åh! Titta där! Sa tomteflickan plötsligt och sprang ut på gångbanan. Hon hade fått syn på en snögibbe som stod på andra sidan vägen. -AKTA PLOGEN! Skrek tomten då han såg att plogen var på väg åt just det ställe där tomtflickan befann sig, men hon hörde honom inte. -Hon klarar det aldrig! Sa Hasse förskräckt. Tomten tvekade en stund innan han sprang ut i vägen för att hjälpa flickan, när han kom frm till henne konstaterade han att det redan var för sent. plogen skulle köra på dem. Precis när han tänkte det såg han något som svingade sig genom luften och som precis hann plocka upp tomten och tomteflickan innan plogen smälde in i dem. När de landade på marken såg tomten vem det var som hade räddat dem. -MULLE!!! DU LEVER!!! Skrek tomten helt utom sig av lycka och omfamnade Mulle. -Ja vad trodde du? Att jag var död? Nej du, inte Mulle inte, sa Mulle och skrattade.-Men fågeln vi såg ju den flyga iväg med dig? sa tomteflickan frågande. -Jasså den! Nej det var så här, fågeln hadde fått tag på en stackars liten mus och när jag föll från trädet lyckades jag falla ner på fågelns rygg. Men Det var inte lätt att ta sig där ifrån kan jag säga er. HAHA.. När vi hade flygit en bit så upptäckte fågeln att jag satt på ryggen och han blev så förvånad att han tappade musen han höll i och försökte skaka av mig, vilket han lyckades med efter en stund. Sen försökte jag hitta er men ni syntes inte till  någon stans tills nu, berättade Mulle med ett stort leende på läpparna. Mulle fick syn på Hasse och utbrast: -Men det är ju du! Sa han glatt och gick fram och hälsade på Hasse. -Så det var Hasse som fågeln hade fångat, sa tomten förvånat. -Ja, haha, helknorkat visst? Skrattade Mulle och så fortsattde de fyra att prata om vad som hade hänt sen de sist sågs...