Mulle var i färd med att berätta allt han hade varit med om under den tiden som han hade varit ifrån de andra. -Och vet ni vad jag fick se igår?! -Jo, spöken!! sa Mulle och såg helt skräckslagen ut. -Va?! Spöken? Menar du det?! Sa tomteflickan och tittade intresserat på Mulle. -Javisst serru, sa Mulle och började berätta: - Det var så här, jag hade lagt mig under en bänk för att vila mig lite och precis då jag höll på att somna så hörde jag konstiga ljud som kom en bit därifrån. Så jag bestämde mig för att ta redan på vad det var för något, så jag smög mig iväg för att titta, och där! Där var de! Ett helt spökgäng som var ute och gick! -Va? var det flera sycken? sa Hasse och såg lite rädd ut. -Äh fåna dig inte Mulle det finna inga spöken, jag har bott på en vind större delen av mitt liv och inte har jag sett ett enda spöke, sa tomten och skakade på huvudet. -Nej det är helt säkert! Jag såg dem!, sa Mulle i försvar. -Fortsätt Mulle! Sa tomteflickan intresserat. -Okej, det var så här alltså att jag fick syn på de här spökena och det var något lurt med dem serrni. De gick nämligen på en låg rad allihopp. Men inte var jag rädd inte! Nää inte Mulle, Mulle är inte rädd för nått! Sa Mulle malligt. -Så jag smög mig upp i ett träd för att få en bättre titt på dem, men jag såg inte så värst bra därifrån, så jag smög mig ut på en gren. och Pang! Så gick grenen av och ner föll jag och lande rakt på huvudet på spöket som gick först i ledet. Och gissa vad som hände då? Jo spöket gjorde något trolleri så att jag blev instängd i en liten ring av eld! -Oj! Var du inte rädd? Sa Hasse som nu såg lite blek ut. -Nää du, inte det minsta rädd var jag, sa Mulle och fortsatte att berätta: - Jag lyckades fly serru, jag tog sats och hoppade ut igenom elden och ner på marken. Men inte var jag i säkerhet än, nej de andra spökena kom rakt emot mig och höll nästan på att trampa ner mig. Och vet ni vad de gjorde då? -Nej vad? Berätta?! Bad tomteflickan. -Jo... Det började att sjunga! De sjöng det vakraste jag någonsin hört! Jag antar att det var något knep för att försöka locka till sig oskyldiga små individer som de skulle fånga och göra till ett spöke som sedan skulle gå med i deras tåg. Men mig lyckades de allt inte få tag på! Nej ni, inte Mulle inte, jag lyckades fly och gömde mig i en buske en bit därifrån... Och vill ni veta det konstigaste av allt? -Ja, vadå?, -Jo efter alla dessa spöken som gick på en rad så kom det ett litet gäng med tomtar gåendes!

-HAHAHAHA! Tomten hade just bristit ut i skratt. -Mulle du är allt bra korkad ibland! Sa tomten och skrattade. Alla tre såg frågande på tomten. -Vad menar du med det? sa Mulle förnärmat. -Jo Mulle det du såg igår var inget annat än ett vanligt Lucia tåg! HAHHAHA! tomten låg nu dubbelvikt av skratt och Mulle kände sig genast lite korkad och hängde med huvudet. Då viskade tomteflickan till Mulle: -Jag tror i alla fall att det var ett spöktåg...