De fyra vännerna och lejonet hade stannat vid ett vattenhål och Mulle hade kvicknat till igen. Men han var fortfarande väldigt skeptisk emot lejonet. -Tack så mycket för varningen lille vän, sa lejonet till Hasse. -Äsch det var väl inget, sa Hasse och blev generad. Lejonet log emot honom och sa: -Men nu är frågan, vad gör alla ni här? Ni ser inte precis ut som att komma härifrån... lejonet betraktade de fyra vännerna med ett frågande ansiktsuttryck. De började genast förklara och berätta om allt de varit med om. När de var klara såg lejonet på Tomten och sa: -Jag önskar att jag kunde göra något, så att du skulle kunna komma hem till din familj till jul. -Det spelar ingen roll, sa Tomten och tittade ner i marken. -Vadå? Vad menar du? Vill du helt plötsligt inte hem? Sa Tomteflickan förvånat. -Ehm.. Nja, jag tror inte riktigt att min familj vill ha mig tillbaka, de har nog glömt mig... Sa Tomten och tittade på Tomteflickan. -Hur kan du tro det? Sa Mulle. Tomten tvekade och sen berättade han om vad han hade sett på marknaden. De andra såg sorgset på honom och Mulle klappade Tomten på ryggen och sa: -Hur skulle de kunna glömma dig? Du är ju världens bästa Tomte! -Tack Mulle, sa Tomten och såg lite gladare ut. -Vi ska allt se till att du kommer hem igen! De saknar dig nog oerhört mycket... Sa Hasse med ett leende. -Ja ni kanske har rätt, sa Tomten och log. -Men det är nog lika bra att ge upp, vi alla vet att vi inte kommer att ta oss hem till jul, det är ju bara fyra dagar kvar, sa Tomten. -Ja du har rätt, sa Hasse och de såg nu väldigt nedslagna ut.

-Nej hörrni! Nu får ni allt ta och gaska upp er! Sa lejonet som tyckte att stämningen blev allt för tråkig. -Jag ska hjälpa er, hoppa upp på min rygg så tar jag er till civilisationen, eller så nära jag kan i alla fall. Människor gillar inte riktigt vilda lejon som mig... -Åh tack! Snälla lejon! Sa Tomteflickan. Och så hoppade de upp på lejonet igen och så fortsatte resan hem...