En jättestor polyp

             2013-08-18 @ 11:53:00
Efter förra besöket gick det rätt snabbt. Jag fick en tid på endoskopimottagningen där en ordentlig undersökning av tarmen genomfördes. Inför besöket var jag väldigt nervös, jag var rädd att det skulle göra ont och hela situationen kändes obehaglig. Jag kom dit morgonen den 28 maj och jag hade med mig min pojkvän som stöd, men han stannade i väntrummet. Jag fick börja med att byta om till en sjukhusrock och blev sen visad till ett rum där jag fick sätta mig på en säng och vänta. Jag fick information om undersökningen och sen kom en sjuksköterska och satte en infart i armen, ifall jag skulle behöva smärtlindring och/eller lugnande under undersökningen. Jag fick sen gå in i undersökningsrummet där jag fick träffa kvinnan som skulle genomföra undersökningen och en sköterska som skulle assistera med smärtlindring. Jag fick ännu en förklaring om hur undersökningen skulle gå till och blev tillfrågad ifall jag behövde smärtstillande eller lugnande. Eftersom jag inte är så mycket för läkemedel sa jag till dem att det inte behövdes, jag ser nämligen mig själv som smärttålig så jag antog att det inte skulle behövas. 
 
De påbörjade undersökningen och jag kände att det här går ju ganska bra, men några sekunder senare höll jag på att svimma av smärta och det svartnade för ögonen. Jag skrek rätt ut och sköterskan skyndade sig iväg med fladdrande armar för att hämta smärtstillande. Medicinen gjorde mig yr och det kändes lite bättre och de fortsatte undersökningen, tills jag skrek rätt ut igen och sköterskan skyndade sig åter iväg med sina fladdrande armar. Jag fick mer medicin och det kändes som att den hjälpte, men inte så mycket som den kanske borde ha gjort. Undersökningen fortsatte och jag led mig igenom den och önskade bara att den kunde ta slut. 
 
Plötsligt frågade kvinnan som genomförde undersökningen hur gammal jag var, jag sa att jag var 25 år och hon verkade fundersam. Hon visade mig vad hon såg på skärmen, det jag såg var något som liknade en stor, äcklig, mörk knöl och min första tanke var "Det där kan inte vara bra!". De avslutade undersökningen och tog mig till ett rum där jag fick vila en stund. Kvinnan som undersökt mig kom in efter en stund och verkade irriterad när hon pratade. Hon berättade för mig vad det var hon hade sett, att hon inte kunde se några tecken på Crohns sjukdom (som var det som skulle undersökas), utan berättade att det hon hade visat mig på skärmen var en jättestor polyp. Hon berättade att den var för stor för att kunna avlägsnas direkt, vilket de annars kan göra med mindre polyper. Hon gick därifrån och lät mig vila en stund till innan hon kom tillbaka igen. När hon kom tillbaka frågade jag henne vad en polyp egentligen är för något, eftersom ordet inte sa mig så mycket. Hon förklarade då för mig att det är en tumör som de hade tagit prover på och skickat iväg på analys för att se om den var godartad. Jag fick också information om att polypen skulle behöva opereras bort och att jag troligtvis skulle få en tillfällig stomi, det vill säga en påse på magen, under tre månader efter operationen. Hon sa att om vårdcentralen hade skickat mig tidigare hade det blivit mycket enklare, eftersom de då hade kunnat ta bort polypen på en gång. Hon var uppenbart irriterad över hur vårdcentralen hade skött detta. Hon sa att hon skulle skicka en remiss till kirurgen och att jag vid nästa möte borde ha med mig någon in.
 
Efter det här mötet var det många tankar som rörde sig i huvudet. Ett par av de första tankarna som dykt upp direkt när hon yttrade ordet tumör var "hur länge har jag kvar" och "jag kommer att dö". Under de kommande dagarna var det många tankar som blandades med oro och ångest. Min hjärna började planera inför att jag kommer dö, jag funderade över allt som behöver göras innan dess. Det var också många tankar kring hur jag skulle berätta det här för alla...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback