Måndagen den 12/8 var det dax för mig att åka iväg till sjukhuset igen för ett besök på fertilitetsenheten. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, jag hade ingen riktig koll på vad en IVF-behandling innebar mer än att det var någon slags hormonbehandling. Den här gången följde min syster med mig som stöd, när sköterska kom och ropade upp mig fick vi följa med in på hennes kontor. Hon vände sig emot mig för att berätta om vad som skulle ske. Hon förklarade att jag skulle få en hormonbehandling som skulle få mina ägg att mogna så att de kunde plocka ut dem och frysa ner. Hon förklarade att man antingen kunde frysa ner äggen som de var eller befrukta äggen och frysa ner embryon. Hon berättade att de hade mer erfarenhet av att frysa ner embryon eftersom det var en relativt ny metod de använde för nedfrysning av ägg som man inte hade så mycket data om. Eftersom jag har ett stadigt förhållande rekomenderade hon att frysa ner embryon, men det betydde självklart att min pojkvän behövde komma dit för att godkänna och ta prover. "Skit också!" tänkte jag, då min pojkvän inte befanns sig i Sverige och skulle vara borta ett tag. Jag förklarade detta för henne och hon sa att behandlingen skulle ta cirka 1,5-2 veckor, så hon trodde att han kanske skulle hinna hem innan dess, annars skulle jag bli tvungen att frysa ner äggen som de var. 

 

Efter att vi hade talat en stund sa hon att hon ville göra en gynundersökning, "Jäklar!" tänkte jag då jag faktiskt inte gjort någon sån undersökning innan och har försökt att undvika det eftersom jag tycker att det verkar extremt obehagligt! Jag kan ju erkänna att jag är en väldigt pryd person, jag hatar omklädningsrum för där kan ju någon se mig naken! Och nu skulle jag lägga mig i en stol och fläka ut hela härligheten för en främmande dam! (Hemska tanke!) Men det var bara att bita ihop och se glad ut, det kunde ju i alla fall inte vara värre än rektoskopin tänkte jag. Under undersökningen så tittade hon med ultarljud på äggstockarna och förklarade vad det var man såg på skärmen. Jag fatta inte så värst mycket av vad jag såg, det såg mest ut som en massa grått med en svart cirkel eller något.

Efter undersökningen fick jag träffa en sköterska som skulle berätta mer ingående om hur behandlingen skulle gå till innan de skulle ta blodprover. Hon förklarade att jag skulle bli tvungen att ta sprutor varje kväll, en med hormon, som såg ut som en penna och en för att motverka ägglossning. "Shit!", tänkte jag. Man skulle ju kunna tro att min sprut-rädsla skulle ha försvunnit efter att ha legat på sjukhuset, men icke sa nicke den hade blivit värre! Så det här med att jag skulle ta sprutor varje kväll skulle bli svårt! Hon instruerade mig i hur "pennan" som jag skulle ta hormoner med fungerade och hur den andra sprutan skulle tas, så gav hon mig massa broschyrer innan hon tag lite blodprover. Sen var det dax  att gå hem igen...

 

 

(Vill ni läsa mer om IVF-behandling kan ni läsa HÄR)