Dagarna på avdelningen.

             2013-09-05 @ 16:42:23
Dagarna på sjukhuset gick långsamt och det var samma sak varje dag.
  • 06.00 vaknade. Jag hade väldigt svårt att sova så låg mest vaken, jag vaknade flera gånger på nätterna och hade panik! Jag ville bara slita bort påsen som satt på magen, den gjorde mig illamående och det kändes onaturligt att ha den där. De första dagarna efter operationen var värst, inte på grund av smärtan utan på grund av tanken på att ha en stomi. Under två nätter efter operationen så kom någon sköterska in varje timme för att ta puls och tryck, vilket gjorde det ännu jobbigare att sova.
  • 06.00-06.30 tog de blodprover, puls, vikt, blodtryck och gav mig smärtstillande.
  • 07.00 fick jag frukost. 
  • 07.30- 11.30 vänta, vänta, vänta. Prata med mamma, vänta, vänta, vänta. Jag räknade ner timmarna till lunch för då visste jag att det inte var långt kvar tills jag fick besökare. Rond, då det ibland kom en läkare och prata med mig. 
  • 11.30-12.00 lunch, antingen kunde jag äta eller så kunde jag bara stirra på maten. Dagen efter operationen gick maten ner hur bra som hellst eftersom jag var så hungrig. Men följade dagar gick det trögt. Mamma kom en dag med en räkmacka, som jag hade beställt eftersom jag var så sjukt sugen på det. Men den fick stanna i påsen, jag kunde inte ens titta på den utan att må super illa.
  • 12.00- 13-30 vänta, vänta, vänta. 
  • 13.30- 18.30 Besökare. Mamma kom nästan alltid först, hon var där varje dag. Två dagar efter operationen kom mamma som vanligt vid 13.30 och frågade om de hade hjälpt mig att tvätta mig, borsta tänderna och så med tanke på att jag inte kunde röra mig ur sängen. Detta hade de inte hade gjort, hon blev irriterad och började ta fram ansikts rengöring, tandborste och hårborste. Efter att jag hade fått frächa upp mig kände jag mig mycket piggar, bara sådana småsaker som att borsta håret gör att man känner sig tusen gånger fräschare. 
  • 18.30- 19.00 hade långtråkigt.
  • 19.00 Kvällsmacka.
  • 19.30-21.00 Låg och stirra.
  • 21.00 försökte sova.
Ni kan ju förstå att det var ganska långtråkigt att ligga där och inte orka, kunna eller ha något att göra. 
 
Det tog någon dag innan de fixade en ställning som det fäste smärtpumpen (epiduralen) vid. Innan dess satt den fast i sängen så att jag inte kunde ta mig någonstans.  Men ställningen kunde jag komma upp ur sängen och börja träna mig på att gå igen. Ställningen fick namnet Börje av någon anledning. 
Att stå upp var en utmaning i sig men att gå var ännu värre! I början kunde jag bara ta mig ett par meter innan jag kännde mig svimfärdig.  Jag kunde inte gå utan att hålla i någon och jag gick som i slowmotion.  I början tror jag det tog cirka 20 min för mig att gå runt korridoren på avdelningen, som i vanliga fall skulle ta runt 5 minuter. 
 
Den 19/7 fick jag ta bort epiduralen som satt i ryggen. Då äntligen fick jag komma upp och röra mig ordentligt. Samma dag kom även stomiterapeuten för att hjälpa mig att byta till en vanlig påse, vilket var mycket skönare. 
Jag tog en dag i taget och för varje dag blev jag bara bättre och bättre och kunde gå rakare och snabbare för varje dag. 
 
Att ta sig upp från sängen, steg för steg:
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Therese

Jag har jobbat 5 år på en vårdavdelning och det lustiga är att många döper ställningen, eller gåbordet till Börje. Bra kompis den där Börje. Kul att se dig i skolan och se att det verkar gå bättre för dig nu. Kram

2013-09-05 @ 19:48:00




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback