Eftersom allt hade gått så bra och jag var på bättringsvägen så övertalade jag min pojkvän att åka till sitt hemland för att få lite semester och för att gå på sin brors bröllop. Den 6/8 åkte han och skulle vara i ett par veckor. På onsdagen 7/8, 1 dag efter att min pojkvän hade åkt fick jag ett samtal från sjukhuset. Det var en sköterska som berättade att mitt namn hade kommit upp på ronden och att läkarna gärna ville tala med mig så snart som möjligt, hon gav mig en tid på fredags morgonen och vi la på, "det här bådar inte gott!" tänkte jag. Jag gick genaste ut på balkongen för att tala med mamma och sa något i stil med "jaha, det finns alltså cancer kvar i kroppen", jag hade ju redan förstått varför de ville att jag skulle komma in tidigare än planerat, det fanns ingen annan förklaring. 

Dagen efter samtalet från sköterskan fick jag ett nytt samtal men den här gången var det en kvinna från fertillitetsenheten som ringde. Hon sa att jag hade fått en tid hos dem på måndagen den 12/8 för samtal om IVF-behandlig. Då fick jag det bekräftat, cancern var kvar! Jag förstod då att jag skulle bli tvungen att gå igenom en cellgiftsbehandling och att jag då skulle behöva plocka ut ägg eftersom det finns risk att bli steril av cellgifter. Jag var faktiskt ganska påläst så jag visste en heldel redan innan om vad som skulle komma att hända. Jag som person bara suger åt mig information och jag vill alltid veta i förväg vad som kan hända, vilket jag tror är väldigt bra för mig då det inte blev en jättechock som det annars skulle kunnat bli. Jag hade faktiskt förväntat mig att jag skulle reagera kraftigare på ett cancer besked än vad jag faktiskt gjorde. Under hela resans gång har jag tagit alla besked med ro, vilket jag är väldigt förvånad över jag hade nog trott att jag skulle bryta ihop och lägga mig ner och deppa över ett sådant besked.

 

På fredagen den 9/8 åkte jag och mamma ner till sjukhuset för att träffa en läkaren. Den här gången fick jag träffa en ung läkare som jag inte träffat tidigare. Han gick rakt på sak och förklarade att de hade fått svar på analysen av tarmen och lymfkörtlarna de hade tagit ut. Han förklarade att de hade sammanlagt tagit ut 31 närliggande lymfkörtlar som de hade skickat iväg på analys. I 6 av dessa hade det funnits cancer och han sa att det är inte ett obetydligt antal. Han förklarade att dessa nu var borttagna med att det fanns en risk för att flera lymfkörtlar som var kvar kan innehålla cancer. Han sa till mig att "du får inte se dig som sjuk" eftersom jag lika gärna skulle kunna vara cancerfri. Han förklarade att jag skulle få gå igenom en cellgiftsbehandlig för att säkerställa att alla cancer celler ska vara borta. Detta skulle innebära en 50% risk för att jag skulle bli steril och han sa att jag skulle bli kallad till kvinnokliniken för IVF-behandling, detta visste jag ju redan då de ringt från kvinnokliniken dagen innan. Läkaren förklarade allt 2 gånger och gick igenom allt steg-för-steg så att jag verkligen skulle förstå allt, detta tyckte jag var väldigt bra, eftersom man är bra förvirrad när man sitter hos läkaren och får besked om olika behandlingar och grejer som man kommer vara med om samtidigt som man ska försöka förstå vad som händer i kroppen på en.