Tomten och Mulle hade vandrat genom skogen i hopp om att hitta ut. Tomten började tappa hoppet om att de någonsin skulle komma ut ur skogen. -Mat dax! Sa Mulle plötsligt. -Igen? sa tomten. -Javisst serru, äta bör man annars stör man! Sa Mulle glatt. -Nej Mulle, det heter äta bör man annars dör man. -Jaha! Ännu större anledning till att äta då! Sa Mulle som redan hade hunnit plocka fram sina maskar. -Ska inte du äta något? Frågade Mulle. -Nej vi åt ju för 10 minuter sen, inte konstigt att vi aldrig kommer ut ur skogen om vi ska äta hela tiden! Sa tomten lite irriterat. -Men ursäkta mig då! Sa Mulle förnärmat -Du kanske inte vill ha min hjälp, då kan ju du.. Plötsligt hörde tomten ett prassel i närheten -Tyst Mulle! Viskade tomten. -Ska jag var tyst nu också?! Har jag varken rätt att äta eller tala! Skrek Mulle. -Ssch.. Tala inte så högt Mulle det är någon... -Pang- tomten slungades plötsligt mot marken och tuppade av. Långsamt började tomten komma tillbaka till medvetandet, - Hur är det med honom?, sa en okänd röst nära honom. -Åh nej, åh nej, åh nej! Den stackarn är död! Tjöt Mulle. -Jag är väl inte död heller! Sa tomten och satte sig upp. -Du lever! Jag visste det! Sa Mulle och slängde sig på tomten för att krama honom. -Såja Mulle det räcker, sa tomten och puffade undan Mulle. -Åh jag är så hemskt ledsen, sa den okända rösten igen som visade sig tillhöra en stor skogshare. -Så det var du som knuffa omkull mig? Sa tomten anklagande. - Ja, jag är ledsen för det, jag hade lite bråttom. Jag blev jagad av något, jag vet inte vad det var, men jag tror att jag lyckades skaka av mig den. I alla fall mitt namn är Misa, vilka är ni? Sa haren, tomten och Mulle berättade hela historien för Misa. -Hm.. kanske jag kan hjälpa er, jag vet vart skogen slutar. Men det är en bit att gå för några som är så små som ni, sa Misa. -Men om ni hoppar upp på mig rygg så kan jag ta er dit lite fortare! Sa Misa med ett leende. -Åh! Tack det skulle vara jätte snällt! Sa tomten och sken upp som en sol, -Ta mig dit på en gång! -Nej, jag är alldeles för trött för att orka bära er nu. Det får vänta tills imorgon. Sa Misa och la sig tillrätta för att vila. -Va bra! Det är ändå dax för ett mål mat, sa Mulle glatt.

Tomten vandrade runt i skogen i hopp om att hitta en väg ut. Men efter att ha gått förbi samma stubbe 7 gånger satte han sig på en liten sten för att tänka. Plötsligt hörde han något som prasslade i busken brevid honom. Han flög snabbt upp från stenen och stirrade på busen. Men inget syndes till, -Haha, jag inbilla mig nog bara, sa han och skrattade för sig själv. -Hallå där! Sa en röst bakom honom, tomten hoppade till och vände sig om. På marken framför honom hade en konstig varelse kommit upp ur jorden. -Hjälp! Vem är du?! Vad vill du?!, Skrek han och täckte ansiktet med armarna. -Ta det lungt! Mitt namn är Mulle, du ser lite vilsen ut. Vart ska du? Sa varelsen som visade sig vara en mullvad.

Tomten berättade allt som hade hänt för Mulle, -Och nu står jag här och vet inte hur jag ska ta mig hem. Mulle tittade på honom -Jag kanske kan hjälpa dig, men jag hittar inte så bra ovanför marken. Kanske du skulle kunna följa med mig ner i min tunneln? Men det förståss, du kan ju inte se så bra i mörker. Sa Mulle och såg lite fundersam ut. -Det har du nog rätt i, sa tomten lite sorgsen. -Men tack endå Mulle, sa han och började gå. -Vänta! Sa Mulle, -Jag sa aldrig att jag inte kunde försöka visa vägen ovanför marken. Tomten sken upp i ett leende, -Åh! Tack Mulle det skulle vara jätte snällt om du kunde hjälpa mig! -Ingen fara, sa Mulle nöjd. -Va väntar du på? Sa tomten - Ska vi inte gå? - Hm... näpp. Sa Mulle och skakade på huvudet. -Va? Varför inte? Frågade tomten lite förvirrad. - Middags dax! Sa Mulle och försvann ner i sin tunnel. Tomten tittade efter honom och kände hur hungrig han var. -Tada! Sa Mulle när han hoppade upp ur hålet igen och höll fram en stor hög med maskar. -Åh! Tack sa tomten lite halft illamående. -Nää, fåna dig inte nu, de där är ju mina maskar! Sa Mulle och drog maskarna emot sig. -De här är till dig, sa han och drog fram en säck fylld av bär och nötter.

När de hade ätit sig mätta började de gå för att hitta en väg ut ur skogen...

Efter att tomten hade legat där på vägen hela natten, bestämde han sig för att resa på sig. -Här kan jag ju inte ligga. Sa han och tassade upp på gångbanan. Han vände sig om och hann i sista sekund hoppa undan när ett hav av människor kom emot honom. -Hallå? Hallå?! Ropade han för att fånga någons uppmärksamhet. Men ingen hörde honom, så han bestämde sig för att gå vidare i samma riktning som han hade sett lastbilen åka åt. -Det kanske bara är runt hörnet min familj har flyttat! Sa han och blev genast lite gladare. Han sprang runt hörnet av gatan men inte ett enda hus syndes till. På gatan fanns en rad olika affärer, plötsligt lyfte han från marken och sländes fram och tillbaka mitt i havet av människor. Hans luva hande fastnat i en dams stövel och han skrek för att fånga hennes uppmärksamhet, ingen hörde. Damen, som tomten hade fastnat på, hoppade in i en bil. Då kunde han äntligen krångla sig loss. Han kröp under sätet i väntan på att bilen skulle stanna...

Efter att ha legat under sätet en ganska lång stund somnade tomten...

Han vakande upp flera timmar senare och han såg sig förvirrat omkring innan han kom ihåg var han var. Bilen var nu tom och tomten hoppade upp på sätet för att se vart han var. Utanför fönstret såg han ett fint litet hus mitt ute i skogen. -Oj! Nu måste jag vara långt hemifrån! Tomten minndes hur hans familj hade pratat om att de skulle flytta till en lägenhet, så det här kunde inte vara rätt.

-Hur ska jag ta mig härifrån? Tänkte han. Plötsligt fick han en idé! Han hade nämligen fått syn på bilnycklarn. -De måste ha glömt att ta ur nycklarna. Kanske att jag kan låna bilen en stund? Sa tomten och vred om nycklarna. Bilen startades och tomten sa nöjt till sig själv -Det där var ju inte så svårt! Det ska nog gå bra det här! Han hoppade ner på golvet och trampade på gasen. -Pang!- Tomten slungades fram och glas regnade ner över sätet ovanför honom. Han kravlade sig upp för att se vad som hade hänt. -Men ojojoj! Jag glömde visst lägga i backen! Han hade kört rakt in i ett träd. Damen, som han hade fastnat i tidigare på dagen, kom springandes emot bilen. -Bäst jag sticker. Tänkte tomten och hoppade ut genom den trasiga framrutan och sprang därifrån, så fort han bara kunde, rakt in i skogen. Efter vad, som för tomten, kändes som en evighet slutade han springa. Det hade börjat regna så tomten kröp in under en sten. -Hur ska jag nu hitta hem? Tänkte han innan han somnade...

Det var en gång en tomte. Men inte någon vanlig tomte, han var nämligen familjens favorit och fick alltid hedersplatsen till jul. Men i år...

Familjen skulle flytta och flyttlasset hade redan åkt. Tomten låg förväntansfull och väntade på att de skulle packa upp honom ur kartongen. När plötsligt! -Pang- något hände, tomten rullade runt och slängdes hit och dit i kartongen innan den slog i marken. Tomten flög igenom luften och landade en bit bort. Något förvirrad ställde tomten sig upp och såg vad som hade hänt. Lastbilen hade tvärnitat och kartongen med julsaker hade ramlat av. Han såg hur flyttgubbarna redan höll på att plocka ihop alla sakerna igen och lasta in kartongen i lastbilen. -Va bra! Tänkte tomten och la sig ner för att vänta på att flyttgubbarna skulle lägga tillbaka honom i lådan. -Men vad nu?! Tomten hörde hur dörrarna smällde igen. Han tittade upp, -Men, men.. Var det ända han fick fram innan han såg lastbilen åka iväg. -Vad gör jag nu?