Tomteflickan vaknade med ett ryck. -Vakna... viskade hon och skakade om Tomten och Hasse. -Vad är det frågan om? Sa tomten trött. -Vakna nu! Jag hörde något! Sa hon. -Äh det är bara vinden, sa tomten och vände på sig. Då hördes ljudet igen och tomten satte sig upp, -Det där var inte vinden! Sa han. -Det var ju det jag sa! Sa tomteflickan irriterat. -Sssch! Sa Hasse. De tre vännerna lyssnade intensivt och plötsligt utbrast tomten: -Jag känner igen det där ljudet! Han sprang emot öppningen med Hasse och tomteflickan efter sig. När de kom ut möttes de av ett gäng renar, -Jag visste det! Det var bjällror jag hörde! Sa Tomten. -Men vad gör en massa renar här? Frågade Hasse. Då hördes plötsligt en bekant röst, -Jo det kan jag tala om för er! Och ner från en släde som stod bakom renarna kom Mulle! -Mulle! Skrek de och sprang fram och kramade honom. -Men hur.. började tomten men orden försvann, för i precis det ögonblicket såg den en jättelik tomten komma ner från släden. -Du finns på riktigt! Sa Hasse förvånat. -Ho ho ho! Skrockade den stora tomten och sa: -Ja lille vän det gör jag och jag har fått en önskan av er vän Mulle här. Det enda han önskade sig i julklapp var att lilla tomten här skulle få komma hem till sin familj innan jul. Så jag tänkte att jag kunde uppfylla hans önskan. -Åh tack tack tack Mulle! Skrek tomten lyckligt och omfamnade Mulle. -Men oj, nu har vi uppehållit oss alltför länge! Vi måste åka om vi ska hinna i tid! Sa den stora tomten och så hoppade de upp i släden och så bar det iväg. Flög snabbt över land efter land och tillslut stannade släden. -Ja nu var det dax att stiga av lille tomte, sa stora tomten och log. -Jaha det här är väl farväl, sa lilla tomten sorgset. -Ta hand om dig sa tomteflickan och gav tomten en stor kram. Hasse kramade om tomten han med och sen vart det dax för Mulle att ta farväl. -Mulle min kära vän, sa tomten och gick fram emot Mulle som gav honom en stor kram och tårarna rann nu ner från Mulles kinder. -Hej då kära tomte, du är den bästa vän en Mullvad kan tänka sig. Tomten följde med den stora tomten ner till lägenheten. -Nu är du hemma, sa den stora tomten och skrockade innan han plötsligt var borta. -Ja, jag är väl det sa tomten sorgset...

Mulle, Hasse och tomteflickan återvände till Mulles håla i skogen i tomtens släde och tomteflickan och Hasse satte igång att göra fint i Mulles mullvadshåla. Mulle satt i ett hörn och snyftade. -Mulle, du visste ju att han skulle återvända hem en dag, sa tomteflickan och la en arm om Mulle. Men Mulle hade ingen lust att prata om det. -Men Mulle värst vad du var dyster, hördes en röst bakom Mulle. Mulle vände sig och och fick se -TOMTEN!!! Men vad gör du här? Sa Mulle helt utom sig av lycka. -Det förstår du väl Mulle att jag inte kunde lämna dig, så det jag önskade mig i julklapp var att få komma hem till min riktiga familj, ni är min riktiga familj, sa tomten.

De fyra vännerna hade den bästa julen någonsin tillsammans och alla var glada och lyckliga. För de hade varandra.

Slut!

De hade nu sprungit runt och letat efter Mulle hela dagen, men ingen Mulle syntes till någon stans. -Åh, vad ska vi ta oss till? Sa tomteflickan oroligt. -Vi kan ju inte åka hem till Sverige utan honom, tillade hon. -Nej, det kan vi inte göra, sa Hasse. Tomten såg sorgsen ut och sa: -Nej det kan vi inte, men det är ändå för sent. Det är bara att inse att vi inte kommer komma hem till jul. -Nej vi gör nog inte det, sa tomteflickan. -Men vi kan väl göra det bästa av situationen? Sa Hasse. -Hur då? Frågade tomteflickan. -Jo, vi kan väl fixa jul här, sa han glatt. -Men Mulle då? Vi kan ju inte fira utan Mulle, sa tomteflickan. -Nej det förstås.... Men Mulle dyker nog upp han med ska ni se! Sa Hasse glatt. Tomten såg genast lite gladare ut och sa: -Ja, du har nog rätt Hasse! Han brukar ju dyka upp och då kan vi välkomna honom med ett riktigt mysigt julfirande. -Ja det gör vi! Sa tomteflickan glatt. Så satte de igång för att fixa jul. Först hittade de ett mysigt litet ställe i ett övergivet garage som de bestämde att de skulle fira på. -Nu måste vi ut och fixa klappar, pynt och mat! Sa tomteflickan. Så gick de ut för att hitta allt de behövde på marknaden. Efter en lång stund kom de tillbaka till garaget igen och ställde i ordning allt. - Det var inte precis lätt att hitta julsaker här, men jag tycker att vi lyckades riktigt bra! Sa tomteflickan och beundrade vad de hade åstadkommit. Garaget var pyntat med diverse löv från olika träd. Till julgran hade de hittat en kaktus som de hade pyntat med olika färgranna blommor och i toppen satt det en stor orange apelsin. Bredvid ”granen” stod det flera korgar med olika frukter, grönsaker och annan mat som: ris, oliver, ägg, äggplantor, bröd och mycket mera. Och på väggen hade de satt upp fyra gamla strumpor, en för var och en.

De la sig ner för att vila en stund och snart hade de somnat alla tre...

Fortsättning följer...

De fyra vännerna hade färdats hela dagen och hela natten på lejonryggen. -Nu mina små vänner så måste jag be er att kliva av för längre än hit går jag inte, sa Lejonet. -Ja, tack så mycket för allt, sa Tomten och gled ner från lejonets rygg. -Det var mig ett sant nöje att lära känna er, sa lejonet och tillade: -Om ni fortsätter på den här vägen så kommer ni snart in till staden. -Tack igen och God Jul! Sa tomten och så gick de iväg längst vägen och lämnade lejonet efter sig.

De gick en stund längst vägen och kom snart fram till staden som lejonet talade om. De fyra vännerna smög igenom staden och försökte att inte bli upptäckta, för vem vet vad som skulle hända då? -Vart ska vi ta vägen? Sa Tomteflickan och tittade på Tomten. -Jag tycker att vi går in på postkontoret där borta och skicka hem oss i ett brev, sa Mulle lite tankspritt. -Där sa du något smart Mulle! Sa Tomten. -Va? Gjorde jag? Sa Mulle stolt. -Ja Mulle, det var en riktigt bra idé, om du och Hasse väntar här så springer jag och Tomteflickan in på postkontoret och fixar något att stoppa oss i, sa Tomten. -Okej, visst, inga problem, sa Mulle. Tomten och tomteflickan vände sig om och började gå. -Och du Mulle! Se till att inte hamna i knipa nu va? Är du snäll, sa Tomten innan de fortsatte gå. -Skulle jag hamna i knipa? Jag som är så försiktig, nej du inte någon knipa för Mulle inte, sa Mulle.

Det gick en stund och Mulle började känna sig lite rastlös. -Åh, vad tråkigt det är att vänta! Sa Mulle. -Ja, det var en stund sen de gick, de borde nog ha varit tillbaka tills nu. Mulle vänta här så går jag och ser efter, sa Hasse och knatade iväg mot postkontoret.

Precis när Hasse kom fram till dörren så kom Tomten och Tomteflickan ut. -Så nu var allt fixat! Vi hittade en lagom stor låda för oss alla fyra och portot är redan på, så nu är det bara för oss att hoppa ner så är vi snart på väg hem igen! Sa Tomten med ett stort leende. -Men vart är Mulle? Frågade Tomteflickan. -Därborta, sa Hasse och pekade, men ingen Mulle var där. -Vart har han nu tagit vägen? Sa Tomten och de tre vännerna sprang runt och letade överallt efter sin vän. Men ingen Mulle syntes till...

Fortsättning följer...

-Där borta! Jag ser något! Utbrast tomteflickan plötsligt. -Vart då? Vart då? Jag ser inte, sa Mulle och klättrade upp på tomtens huvud för att kunna se bättre. -Mulle gå ner! Sa Tomten som nästan ramlade av lejonet. -Oj förlåt, sa Mulle och satte sig igen. -Ja, jag ser det också, sa Hasse -Vad? Vad? Vad är det ni ser?! Sa Mulle igen. -Det ser ut som, hmm.. som... börjde Tomten. -En massa djur! Skrek Mulle och blev helt tills sig. -Åh! Snälla, snälla snälla Tomten! Kan vi inte gå på en liten safari tur? Snälla? Bad Mulle och hoppade upp och ner. -Hörru Mulle sluta hoppa så där! Jag får alldeles ont i ryggen av allt hoppande, sa lejonet. -Oj ursäkta mig herr lejon, sa Mulle och slutade genast att hoppa. -Du Tomten, när vi ändå är i Afrika kan vi väl passa på att ta en tur bland djuren? Sa Tomteflickan och tittade på Tomten med stora ögon. -Hm... Okej då! En liten tur.. Sa Tomten med ett brett leende. -Oh ja!!! Vilken lycka! Tänk va, Mulle mullvad på safari i Afrika! Oh vad de ska bli avundsjuka hemma i skogen, sa Mulle överlyckligt. -Okej allesammans, då bär det av på safari med lejon-expressen. Och se till att inte ramla av, det finna en hel del farliga djur här ute, sa lejonen och gick emot vattenhålet där alla djuren befann sig. Mulle visste inte vart han skulle titta de fanns alla möjliga djur åt alla håll. -Till höger kan ni nu se en flock Zebror som betar, sa lejonet och tillade: -De är mitt favorit djur om ni förstår vad jag menar, haha. -Vad är det där? Sa Mulle och pekade på ett gäng gråa stora djur som befann sig vid vattenhålet. -Flodhästar, riktigt trevliga, en de har ett jäklans temperamet! Sa lejonet. När de var framme vid vattenhålet bad lejonet de fyra vännerna att hoppa av en stund så att han kunde vila sig lite. De tittade sig omkring och var helt överväldigade av alla vackra djur så fanns runtomkring dem. Mulle, som hade fått syn på något i vattnet, gick fram för att inspektera vad det kunde vara. Men när han kom fram till vattnet var det plötsligt borta. -Konstigt det såg precis ut som ett par ögon, sa han, han ryckte på axlarna och vände sig om igen för att gå tillbaka till de andra när Plötsligt! Något tog tag i Mulle och slet ner honom i vattnet. -HJÄÄÄÄÄLP!!!! Tjöt Mulle. Tomten vände sig om och fick se Mulle försvinna ner i vattnet. -MULLE!!! Skrek han skräckslaget och sprang ner till vattnet och tittade sig förtvivlat omkring för att få syn på Mulle. Plötsligt dök Mulle upp ur vattnet igen. -Hjälp! Ett monster! Skrek han och försökte förtvivlat simma därifrån. Bakom honom dök det upp en stor hungrig Krokodil som just hade öppnat käftarna och snart skulle han sluka stackars Mulle. Men då hände det något oväntat. En stor elefant sprang ut i vattnet rakt emot krokodilen och slog till honom i huvudet med snabeln innan han plockade upp Mulle ur vattnet. -Du är säker nu lille vän.. sa elefanten och satte ner Mulle bredvid Tomten. -Att man inte kan lämna dig ut sikte ens för en sekund, sa Tomten till Mulle och tillade: -Åh tack så mycket!, till elefanten. -Glad att jag kunde vara till hjälp! Jag gillar inte att de där krokodilsnubbarna ger sig på små oskyldiga varelser som den här, sa elefanten och pekade på Mulle. -Jag har nog fått nog av safari, kanske är bästa att vi fortsätter, sa Mulle. -Ja du Mulle, det kanske är bäst, sa Tomten....

Fortsättning följer...

De fyra vännerna och lejonet hade stannat vid ett vattenhål och Mulle hade kvicknat till igen. Men han var fortfarande väldigt skeptisk emot lejonet. -Tack så mycket för varningen lille vän, sa lejonet till Hasse. -Äsch det var väl inget, sa Hasse och blev generad. Lejonet log emot honom och sa: -Men nu är frågan, vad gör alla ni här? Ni ser inte precis ut som att komma härifrån... lejonet betraktade de fyra vännerna med ett frågande ansiktsuttryck. De började genast förklara och berätta om allt de varit med om. När de var klara såg lejonet på Tomten och sa: -Jag önskar att jag kunde göra något, så att du skulle kunna komma hem till din familj till jul. -Det spelar ingen roll, sa Tomten och tittade ner i marken. -Vadå? Vad menar du? Vill du helt plötsligt inte hem? Sa Tomteflickan förvånat. -Ehm.. Nja, jag tror inte riktigt att min familj vill ha mig tillbaka, de har nog glömt mig... Sa Tomten och tittade på Tomteflickan. -Hur kan du tro det? Sa Mulle. Tomten tvekade och sen berättade han om vad han hade sett på marknaden. De andra såg sorgset på honom och Mulle klappade Tomten på ryggen och sa: -Hur skulle de kunna glömma dig? Du är ju världens bästa Tomte! -Tack Mulle, sa Tomten och såg lite gladare ut. -Vi ska allt se till att du kommer hem igen! De saknar dig nog oerhört mycket... Sa Hasse med ett leende. -Ja ni kanske har rätt, sa Tomten och log. -Men det är nog lika bra att ge upp, vi alla vet att vi inte kommer att ta oss hem till jul, det är ju bara fyra dagar kvar, sa Tomten. -Ja du har rätt, sa Hasse och de såg nu väldigt nedslagna ut.

-Nej hörrni! Nu får ni allt ta och gaska upp er! Sa lejonet som tyckte att stämningen blev allt för tråkig. -Jag ska hjälpa er, hoppa upp på min rygg så tar jag er till civilisationen, eller så nära jag kan i alla fall. Människor gillar inte riktigt vilda lejon som mig... -Åh tack! Snälla lejon! Sa Tomteflickan. Och så hoppade de upp på lejonet igen och så fortsatte resan hem...