- Och ni skulle se vad som hände förra veckan de det kom in en hund i butiken, herre vilket livet det blev och... -Kan du inte ens vara tyst en enda minut? Sa tomten argt. Ända sedan de lämnat affären hade tomteflickan pratat och pratat om allt och ingenting. -Nämen tomten det där var väl ändå inte så snällt sagt, sa Mulle och vände sig mot tomteflickan och sa: - Jag uppskattar i alla fall dina historier, de är ju hur kul som helst! Mulle lutade sig fram och viskade till tomteflickan -Och ta inte åt dig av vad surputten där framme säger, sa han och pekade emot tomten. -Nää inte bryr väl jag mig om vad han tycker, jag är den jag är för att jag inte blev som jag skulle, sa hon glatt och log emot tomten. Tomten tittade surt på flickan och sa: - Jag har inte bett någon av er att följa med mig, just nu skulle jag mycket hellre har gått ensam! -Jasså? Det skulle du? sa tomteflickan och tillade, - Då kan ju vi lämna dig ifred, kom Mulle, sa hon och drog tag i Mulles arm. -Men hörrni! Vi ska väl inte bråka nu? ååh! Vi som hade det så trevligt, sa Mulle och såg lite sorgsen ut. -Äh! Gå ni om det är det ni vill, sa tomten - Ja som du vill! Sa tomteflickan och stack näsan i vädret. Tomten och tomte flickan tjafsade ett tag ända tills Mulle avbröt dem, -Öhh... Hörrni jag vill ogärna avbryta, men det kommer en gigantisk fågel år det här hållet, vi kanske skulle. -SPRING! Skrek tomten när han fick syn på fågeln som bara var ett par meter ovanför dem. De sprang så snabbt de bara kunde för att undvika att bli infångade av fågeln som hade siktat in sig på dem. - Spring emot trädet där borta, ropade tomten till de andra. När tomten och tomteflickan var framme vid trädet hade Mulle en liten bit kvar och plötsligt snubblade Mulle till och låg platt på marken men fågeln bara en meter ifrån sig. -Mulle! Jag kommer! Sa tomten och sprang emot Mulle för att hjlpa honom upp. Tomten plockade upp en sten från marken som han kastade iväg emot fågeln. -Yes! En fullträff! Sa han efter att stenen träffa fågelvilket gjorde att den stannade upp. Tomten hade nu fått upp Mulle på benen och de sprang emot trädet som det klättrade upp för att gömma sig emellan grenarna. -Phu, det var nära ögat, sa Mulle och torkade svetten ur pannan. -Haha, ja du Mulle det var verkligen på håret sa tomteflickan glatt. -Jag tror fågeln har försvunnit tillade hon och satte sig ner på grenen. -Ja det var väl tur det, sa tomten och satte sig ner han med. -Kom hit Mulle och sätt dig, jag har kvar lite mat i väskan för jag antar att du är hungrig? Sa tomten och log emot Mulle. Mulle nickade glatt och gick för att sätta sig brevid tomten, men grenen var hal och Mulle snavade -Mulle!!! Skrek tomten och tomteflickan då han föll ifrån grenen. Tomten och tomteflickan sprang fram till stället Mulle hade ramlat, men den kunde inte se Mulle någonstans. -Vart tog han vägen? Sa tomten förvånat. Tomteflickan skulle just till att säga något när de såg fågeln som jagat dem, flyga upp mitt framför dem. -Åh nej! Mulle! Utbrast tomten då han såg vad fågeln hade i sina klor. De såg fågeln flyga iväg med Mulle och tomten brast i gråt...