Tomten var alldeles för ivrig för att sova, så han väckte de andra tidigt för att komma iväg så fort som möjligt. Mulle och Misa insåg ganska fort att det inte var någont idé att säga emot.

Mulle och tomten kravlade upp på Misas rygg och så bar det iväg. De färdades länge igenom skogen innan Misa stannade. - Varför stannar du? Frågade tomten. - Vi är framma, svarade Misa och log. - Bakom buskarna slutar skogen, sa hon och pekade på buskarna framför dem. Tomten tittade mot buskarna med stora ögon och ett brett leende. -Åh tack så mycket Misa! Sa tomten och gav henne en kram. -Det var det minsta jag kunde göra efter att jag slog omkull dig igår. Tomten vände sig mot Mulle - Och tack ska du ha Mulle! Du är en riktigt fin Mullvad även om du är ett matvrak, sa han och log. - Men, men... Jag trodde att jag skulle få följa med dig, sa Mulle helt förkrossad. Tomten tittade förvånat på Mulle och sa: - Menar du att du hellre skulle följa med mig? Mulle tvekade en stund - Ja... ja det skulle jag, sa han. -Nej Mulle det går inte för sig. Du är en Mullvad och du borde stanna i skogen där du hör hemma, sa tomten fast besluten att göra resan hem på egen hand. - Om det är det du vill så stannar jag, sa Mulle och såg ännu mer sorgsen ut. -Nej, det är nog bäst för mig att hoppa hem igen, sa Misa - Jag hoppas verkligen att du hittar din familj, sa hon innan hon vände sig om och skuttade iväg. -Bäst att jag fortsätter då, sa tomten och gav Mulle en kram innan han försvann in i busken och lämnade Mulle ensam.

När tomten kom ut på andra sidan stod han på ett stort fält, han såg skymten av något som såg ut som hus lite längre bort. -Det är nog dit jag ska, tänkte han och började gå. Efter att han gått en stund hörde han ett högt brummande och han undrarde vart ljudet kom ifrån. Ljudet blev högre och han vände sig om och fick se en jätte stor traktor bara ett par meter ifrån honom -HJÄLP!!! skrek han och sprang det snabbaste han kunde, men traktorn hann ikapp och -Schof!- Så blev allt svart...