På morgonen efter operationen blev jag hämtad från uppvaket och fick komma tillbaka till mitt rum på avdelningen. Jag var väldigt hungrig efter att inte ha ätit på ett och havlt dygn, så en sköterska kom in med frukost till mig och en ostmacka har nog aldrig smakat bättre än just då. Efter att jag hade ätit ringde jag till mamma för att prata lite och bad om nummret till min syster så att jag kunde tala med henne också. Jag ringde min syster och hon sa att hon och mamma skulle komma och hälsa på vid halv två tiden.

Jag var så otroligt trött efter att inte ha kunnat sova under natten på uppvaket så jag försökte att få lite sömn, men det var inte det lättaste då det kom in folk på rummet hela tiden. Det kom in sköterskor som skulle ta blodtryck, puls, blodprover och vikt flera gånger under dagen. Någon gång under dagen kom en av kirurgerna för att berätta om operationen. Han förklarade att allt hade gått som planerat även om det hade tagit längre tid än det trott att det skulle göra. Han berättade att de hade fått göra en pause i operationen då de hittat förändringar i buken som de trott var spridningar av cancern. Det visade sig att dessa förändringar var små "öar" med livmoderslemhinna som kallas för endometrios, vilket vissa kvinnor kan ha och då även ha problem med smärtor i buken. Han förklarade att de tagit bort dessa "öar" när de ändå var inne och opererade och sa att om jag tidigare haft svåra menssmärtor så skulle dessa antagligen vara borta nu. Han berättade även att de hade tagit bort lymfkötlar som fanns i närheten av tumören och att de hade skickat dessa på analys. Han sa att de antagligen skulle behöva förklara detta flera gånger för mig eftersom han visste att det är svårt att ta upp all information på en gång (och ja, han hade rätt! Jag tror inte det var så mycket som fastnade under det samtalet). Senare kom en narkossköterska på besök och sa att de skulle dra ner dosen lite på epiduralen eftersom jag hade påpekat att hela högerbenet var avdomnat. Narkossköterskan förklarade att epiduralen antagligen sände ut smärtstillande lite snett och det var antagligen därför som benet hade domnat av. Sköterskan sänkte dosen och berättade att jag kunde trycka på en knapp om jag fick ondare och kände att jag behövde mer smärtstillande. Jag tror att stomiteraputen också var där en sväng för att se hur det var med mig och berättade att det var viktigt att jag kom igång att äta och dricka då man förlorar mycket vätska och salt när man har stomi. Hon förklarade att den genomskinliga påsen jag för tillfället hade skulle bytas ut mot en vanlig stomipåse om ett par dagar. 

 

Sedan blev klockan äntligen halv två! Mamma, syster och bror kom och jag blev så glad över att se några som jag kände igen och inte bara ha sjukhuspersonal att tala med. Mamma hade med sig en stor stenfågel som jag fick och syster hade tagit med sig chips och cola (haha, perfekt!). Efter en stund kom även min pojkvän och hälsade på, vi satt och talade ett tag och tiden bara flög iväg och det var dax för dem att gå igen. När de gick igen kände jag mig väldigt ensam och då när besökstiden var slut kom pappa för att se hur det var med mig! Det gjorde mig lite gladare, men jag var så otroligt trött så jag vet inte hur roligt sällskap jag var den dagen, haha. Sedan blev det kväll och jag fick sova igen, innan jag somnade tänkte jag på att det var flera timmar kvar tills någon fick komma och hälsa på igen och jag räknade ner timmarnar tills jag somnade...