Morgonen den 16/7 blev jag väckt vid kl 5 av de två undersköterskona som jobbat nattskiftet. När de kom in och väckte mig kände jag mig lite förvirrad och förstod först inte var jag var. Efter en liten stund insåg jag att jag befann mig på sjukhuset och att jag snart skulle in på operation. De gav mig en handduk och en nattskjorta "vi har slut på operationsskortor tyvärr, du får ta en nattskjorta istället men sätt den med knapparna bak", sa den ena undersköterskan och gick ut igen. Jag steg upp och hoppade in i duschen och tog på mig skjortan. Efter stund kom en undersköterska in och frågade "ska vi sätta i kisseslangen?" (det vill säga katetern), "mm" svarade jag och såg inte fram emot det alls. Jag sa till henne att jag kände mig obekväm och att jag var väldigt nervös. Hon lugnade mig och sa att det skulle gå jättebra. Hon satte dit katetern och jag som trodde att det skulle göra ont, kände ingenting alls. "Det var ju inte så farligt" tänkte jag. Hon sa att två från dagpersonalen skulle ta med mig till operation vid 8-tiden. Jag låg där och väntade och kände mig nervös inför operationen. Jag fick några tabletter som jag skulle ta, jag tror att det var antiinflammatoriska och lugnande. Men inte blev jag lugnare för det. Strax före 8 kom två undersköterskor in, de frågade hur det var med mig och jag sa att jag var väldigt nervös, de sa att det är vanligt, så rullade de ut mig från rummet. Jag rullades ut från avdelningen och vidadare genom korridorerna, jag kände hur pulsen blev högre och högre, paniken steg i kroppen. När jag rullades in på operationsavdelningen skulle jag byta från att ligga i sängen till att ligga på operationsbordet innan jag skulle in till operationssalen. Jag masade mig över och fick ett uppvärmt gosigt täcke på mig och så satte de en skyddshätta på mitt huvud för att hålla håret borta. Sen spändes jag fast med "säkerhetsbälten" så att jag inte skulle ramla/rulla av bordet (eller fly?). Paniken steg! Jag vill inte! Gaahh!!

Jag rullades in till operationssalen och de tog bort säkerhetsbältena igen. Sen hände en mängd saker samtidigt. De trasslade av mig skjortan som hade blivit blöt på ena ärmen av bandaget jag hade över infarten, när jag duschade. Där låg jag halvnäck och en man sa till mig att sätta mig upp och upp satt jag med benen dinglandes från sidan och med min nakna bak och rygg mot dörren, var lite orolig att de som kom in skulle bli bländade av min nakna vita bak. Så där sitter jag med en man som håller på att koppla in epiduralen i ryggen, en kvinna som kopplar sladdar, slangar, elektroder och en massa skumma saker på framsidan, helt näck! In kommer det fler folk som presenterar sig och någon kvinna kommer fram som skulle ställa frågor till mig, frågor som typ "är du allergisk mot häftplåster?" och sånt. Sen kom det in en snygg ung läkare som tar mig i hand, hälsar och säger att han ska vara med under operationen och där sitter jag iförd hätta med slangar och sladdar högt och lågt med min vita bak hängandes över kanten på operationsbordet (ordet pinsamt flög genom huvudet). Sedan gav narkossköterskan mig något vitt i en spruta som var muskelavslappnande och så lades jag ner igen. Då kom benställningarna fram och jag tänkte "fasen, skulle nog valt att ta trosorna på i alla fall". Benställningarna monterades fast på operationsbordet och upp med benen på dem. Jag fick känna hur olika benpositioner kändes, då jag skulle ligga där i cirka 4 timmar. Narkossköterskan satte en mask över min mun och näsa för att fylla upp mina lungor med syre. Jag låg där och tittade upp på lamporna och allt kändes så surrealistiskt. 

Efter en stund sa sköterskan att jag skulle bli väckt inne på operationsrummet  när operationen var klar, innan jag rullades in till postop (uppvaket), men att man oftast inte kommer ihåg det. "Coolt! Det ska jag komma ihåg!" tänkte jag. Sedan sprutade hon in något i armen och jag somnade...