Den otroliga tomtevandringen. Del 24
2011-12-24 @ 08:13:00
Tomteflickan vaknade med ett ryck. -Vakna... viskade hon och skakade om Tomten och Hasse. -Vad är det frågan om? Sa tomten trött. -Vakna nu! Jag hörde något! Sa hon. -Äh det är bara vinden, sa tomten och vände på sig. Då hördes ljudet igen och tomten satte sig upp, -Det där var inte vinden! Sa han. -Det var ju det jag sa! Sa tomteflickan irriterat. -Sssch! Sa Hasse. De tre vännerna lyssnade intensivt och plötsligt utbrast tomten: -Jag känner igen det där ljudet! Han sprang emot öppningen med Hasse och tomteflickan efter sig. När de kom ut möttes de av ett gäng renar, -Jag visste det! Det var bjällror jag hörde! Sa Tomten. -Men vad gör en massa renar här? Frågade Hasse. Då hördes plötsligt en bekant röst, -Jo det kan jag tala om för er! Och ner från en släde som stod bakom renarna kom Mulle! -Mulle! Skrek de och sprang fram och kramade honom. -Men hur.. började tomten men orden försvann, för i precis det ögonblicket såg den en jättelik tomten komma ner från släden. -Du finns på riktigt! Sa Hasse förvånat. -Ho ho ho! Skrockade den stora tomten och sa: -Ja lille vän det gör jag och jag har fått en önskan av er vän Mulle här. Det enda han önskade sig i julklapp var att lilla tomten här skulle få komma hem till sin familj innan jul. Så jag tänkte att jag kunde uppfylla hans önskan. -Åh tack tack tack Mulle! Skrek tomten lyckligt och omfamnade Mulle. -Men oj, nu har vi uppehållit oss alltför länge! Vi måste åka om vi ska hinna i tid! Sa den stora tomten och så hoppade de upp i släden och så bar det iväg. Flög snabbt över land efter land och tillslut stannade släden. -Ja nu var det dax att stiga av lille tomte, sa stora tomten och log. -Jaha det här är väl farväl, sa lilla tomten sorgset. -Ta hand om dig sa tomteflickan och gav tomten en stor kram. Hasse kramade om tomten han med och sen vart det dax för Mulle att ta farväl. -Mulle min kära vän, sa tomten och gick fram emot Mulle som gav honom en stor kram och tårarna rann nu ner från Mulles kinder. -Hej då kära tomte, du är den bästa vän en Mullvad kan tänka sig. Tomten följde med den stora tomten ner till lägenheten. -Nu är du hemma, sa den stora tomten och skrockade innan han plötsligt var borta. -Ja, jag är väl det sa tomten sorgset...
Mulle, Hasse och tomteflickan återvände till Mulles håla i skogen i tomtens släde och tomteflickan och Hasse satte igång att göra fint i Mulles mullvadshåla. Mulle satt i ett hörn och snyftade. -Mulle, du visste ju att han skulle återvända hem en dag, sa tomteflickan och la en arm om Mulle. Men Mulle hade ingen lust att prata om det. -Men Mulle värst vad du var dyster, hördes en röst bakom Mulle. Mulle vände sig och och fick se -TOMTEN!!! Men vad gör du här? Sa Mulle helt utom sig av lycka. -Det förstår du väl Mulle att jag inte kunde lämna dig, så det jag önskade mig i julklapp var att få komma hem till min riktiga familj, ni är min riktiga familj, sa tomten.
De fyra vännerna hade den bästa julen någonsin tillsammans och alla var glada och lyckliga. För de hade varandra.
Slut!
Den otroliga tomtevandringen. Del 23
2011-12-23 @ 23:12:47
De hade nu sprungit runt och letat efter Mulle hela dagen, men ingen Mulle syntes till någon stans. -Åh, vad ska vi ta oss till? Sa tomteflickan oroligt. -Vi kan ju inte åka hem till Sverige utan honom, tillade hon. -Nej, det kan vi inte göra, sa Hasse. Tomten såg sorgsen ut och sa: -Nej det kan vi inte, men det är ändå för sent. Det är bara att inse att vi inte kommer komma hem till jul. -Nej vi gör nog inte det, sa tomteflickan. -Men vi kan väl göra det bästa av situationen? Sa Hasse. -Hur då? Frågade tomteflickan. -Jo, vi kan väl fixa jul här, sa han glatt. -Men Mulle då? Vi kan ju inte fira utan Mulle, sa tomteflickan. -Nej det förstås.... Men Mulle dyker nog upp han med ska ni se! Sa Hasse glatt. Tomten såg genast lite gladare ut och sa: -Ja, du har nog rätt Hasse! Han brukar ju dyka upp och då kan vi välkomna honom med ett riktigt mysigt julfirande. -Ja det gör vi! Sa tomteflickan glatt. Så satte de igång för att fixa jul. Först hittade de ett mysigt litet ställe i ett övergivet garage som de bestämde att de skulle fira på. -Nu måste vi ut och fixa klappar, pynt och mat! Sa tomteflickan. Så gick de ut för att hitta allt de behövde på marknaden. Efter en lång stund kom de tillbaka till garaget igen och ställde i ordning allt. - Det var inte precis lätt att hitta julsaker här, men jag tycker att vi lyckades riktigt bra! Sa tomteflickan och beundrade vad de hade åstadkommit. Garaget var pyntat med diverse löv från olika träd. Till julgran hade de hittat en kaktus som de hade pyntat med olika färgranna blommor och i toppen satt det en stor orange apelsin. Bredvid ”granen” stod det flera korgar med olika frukter, grönsaker och annan mat som: ris, oliver, ägg, äggplantor, bröd och mycket mera. Och på väggen hade de satt upp fyra gamla strumpor, en för var och en.
De la sig ner för att vila en stund och snart hade de somnat alla tre...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 22
2011-12-22 @ 22:52:27
De fyra vännerna hade färdats hela dagen och hela natten på lejonryggen. -Nu mina små vänner så måste jag be er att kliva av för längre än hit går jag inte, sa Lejonet. -Ja, tack så mycket för allt, sa Tomten och gled ner från lejonets rygg. -Det var mig ett sant nöje att lära känna er, sa lejonet och tillade: -Om ni fortsätter på den här vägen så kommer ni snart in till staden. -Tack igen och God Jul! Sa tomten och så gick de iväg längst vägen och lämnade lejonet efter sig.
De gick en stund längst vägen och kom snart fram till staden som lejonet talade om. De fyra vännerna smög igenom staden och försökte att inte bli upptäckta, för vem vet vad som skulle hända då? -Vart ska vi ta vägen? Sa Tomteflickan och tittade på Tomten. -Jag tycker att vi går in på postkontoret där borta och skicka hem oss i ett brev, sa Mulle lite tankspritt. -Där sa du något smart Mulle! Sa Tomten. -Va? Gjorde jag? Sa Mulle stolt. -Ja Mulle, det var en riktigt bra idé, om du och Hasse väntar här så springer jag och Tomteflickan in på postkontoret och fixar något att stoppa oss i, sa Tomten. -Okej, visst, inga problem, sa Mulle. Tomten och tomteflickan vände sig om och började gå. -Och du Mulle! Se till att inte hamna i knipa nu va? Är du snäll, sa Tomten innan de fortsatte gå. -Skulle jag hamna i knipa? Jag som är så försiktig, nej du inte någon knipa för Mulle inte, sa Mulle.
Det gick en stund och Mulle började känna sig lite rastlös. -Åh, vad tråkigt det är att vänta! Sa Mulle. -Ja, det var en stund sen de gick, de borde nog ha varit tillbaka tills nu. Mulle vänta här så går jag och ser efter, sa Hasse och knatade iväg mot postkontoret.
Precis när Hasse kom fram till dörren så kom Tomten och Tomteflickan ut. -Så nu var allt fixat! Vi hittade en lagom stor låda för oss alla fyra och portot är redan på, så nu är det bara för oss att hoppa ner så är vi snart på väg hem igen! Sa Tomten med ett stort leende. -Men vart är Mulle? Frågade Tomteflickan. -Därborta, sa Hasse och pekade, men ingen Mulle var där. -Vart har han nu tagit vägen? Sa Tomten och de tre vännerna sprang runt och letade överallt efter sin vän. Men ingen Mulle syntes till...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 21
2011-12-21 @ 21:52:42
-Där borta! Jag ser något! Utbrast tomteflickan plötsligt. -Vart då? Vart då? Jag ser inte, sa Mulle och klättrade upp på tomtens huvud för att kunna se bättre. -Mulle gå ner! Sa Tomten som nästan ramlade av lejonet. -Oj förlåt, sa Mulle och satte sig igen. -Ja, jag ser det också, sa Hasse -Vad? Vad? Vad är det ni ser?! Sa Mulle igen. -Det ser ut som, hmm.. som... börjde Tomten. -En massa djur! Skrek Mulle och blev helt tills sig. -Åh! Snälla, snälla snälla Tomten! Kan vi inte gå på en liten safari tur? Snälla? Bad Mulle och hoppade upp och ner. -Hörru Mulle sluta hoppa så där! Jag får alldeles ont i ryggen av allt hoppande, sa lejonet. -Oj ursäkta mig herr lejon, sa Mulle och slutade genast att hoppa. -Du Tomten, när vi ändå är i Afrika kan vi väl passa på att ta en tur bland djuren? Sa Tomteflickan och tittade på Tomten med stora ögon. -Hm... Okej då! En liten tur.. Sa Tomten med ett brett leende. -Oh ja!!! Vilken lycka! Tänk va, Mulle mullvad på safari i Afrika! Oh vad de ska bli avundsjuka hemma i skogen, sa Mulle överlyckligt. -Okej allesammans, då bär det av på safari med lejon-expressen. Och se till att inte ramla av, det finna en hel del farliga djur här ute, sa lejonen och gick emot vattenhålet där alla djuren befann sig. Mulle visste inte vart han skulle titta de fanns alla möjliga djur åt alla håll. -Till höger kan ni nu se en flock Zebror som betar, sa lejonet och tillade: -De är mitt favorit djur om ni förstår vad jag menar, haha. -Vad är det där? Sa Mulle och pekade på ett gäng gråa stora djur som befann sig vid vattenhålet. -Flodhästar, riktigt trevliga, en de har ett jäklans temperamet! Sa lejonet. När de var framme vid vattenhålet bad lejonet de fyra vännerna att hoppa av en stund så att han kunde vila sig lite. De tittade sig omkring och var helt överväldigade av alla vackra djur så fanns runtomkring dem. Mulle, som hade fått syn på något i vattnet, gick fram för att inspektera vad det kunde vara. Men när han kom fram till vattnet var det plötsligt borta. -Konstigt det såg precis ut som ett par ögon, sa han, han ryckte på axlarna och vände sig om igen för att gå tillbaka till de andra när Plötsligt! Något tog tag i Mulle och slet ner honom i vattnet. -HJÄÄÄÄÄLP!!!! Tjöt Mulle. Tomten vände sig om och fick se Mulle försvinna ner i vattnet. -MULLE!!! Skrek han skräckslaget och sprang ner till vattnet och tittade sig förtvivlat omkring för att få syn på Mulle. Plötsligt dök Mulle upp ur vattnet igen. -Hjälp! Ett monster! Skrek han och försökte förtvivlat simma därifrån. Bakom honom dök det upp en stor hungrig Krokodil som just hade öppnat käftarna och snart skulle han sluka stackars Mulle. Men då hände det något oväntat. En stor elefant sprang ut i vattnet rakt emot krokodilen och slog till honom i huvudet med snabeln innan han plockade upp Mulle ur vattnet. -Du är säker nu lille vän.. sa elefanten och satte ner Mulle bredvid Tomten. -Att man inte kan lämna dig ut sikte ens för en sekund, sa Tomten till Mulle och tillade: -Åh tack så mycket!, till elefanten. -Glad att jag kunde vara till hjälp! Jag gillar inte att de där krokodilsnubbarna ger sig på små oskyldiga varelser som den här, sa elefanten och pekade på Mulle. -Jag har nog fått nog av safari, kanske är bästa att vi fortsätter, sa Mulle. -Ja du Mulle, det kanske är bäst, sa Tomten....
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 20
2011-12-21 @ 11:11:32
De fyra vännerna och lejonet hade stannat vid ett vattenhål och Mulle hade kvicknat till igen. Men han var fortfarande väldigt skeptisk emot lejonet. -Tack så mycket för varningen lille vän, sa lejonet till Hasse. -Äsch det var väl inget, sa Hasse och blev generad. Lejonet log emot honom och sa: -Men nu är frågan, vad gör alla ni här? Ni ser inte precis ut som att komma härifrån... lejonet betraktade de fyra vännerna med ett frågande ansiktsuttryck. De började genast förklara och berätta om allt de varit med om. När de var klara såg lejonet på Tomten och sa: -Jag önskar att jag kunde göra något, så att du skulle kunna komma hem till din familj till jul. -Det spelar ingen roll, sa Tomten och tittade ner i marken. -Vadå? Vad menar du? Vill du helt plötsligt inte hem? Sa Tomteflickan förvånat. -Ehm.. Nja, jag tror inte riktigt att min familj vill ha mig tillbaka, de har nog glömt mig... Sa Tomten och tittade på Tomteflickan. -Hur kan du tro det? Sa Mulle. Tomten tvekade och sen berättade han om vad han hade sett på marknaden. De andra såg sorgset på honom och Mulle klappade Tomten på ryggen och sa: -Hur skulle de kunna glömma dig? Du är ju världens bästa Tomte! -Tack Mulle, sa Tomten och såg lite gladare ut. -Vi ska allt se till att du kommer hem igen! De saknar dig nog oerhört mycket... Sa Hasse med ett leende. -Ja ni kanske har rätt, sa Tomten och log. -Men det är nog lika bra att ge upp, vi alla vet att vi inte kommer att ta oss hem till jul, det är ju bara fyra dagar kvar, sa Tomten. -Ja du har rätt, sa Hasse och de såg nu väldigt nedslagna ut.
-Nej hörrni! Nu får ni allt ta och gaska upp er! Sa lejonet som tyckte att stämningen blev allt för tråkig. -Jag ska hjälpa er, hoppa upp på min rygg så tar jag er till civilisationen, eller så nära jag kan i alla fall. Människor gillar inte riktigt vilda lejon som mig... -Åh tack! Snälla lejon! Sa Tomteflickan. Och så hoppade de upp på lejonet igen och så fortsatte resan hem...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 19
2011-12-19 @ 21:54:45
Jeepen hade stannat och de fyra vännerna låg kvar och väntade på att föraren och hans passagerare skulle gå iväg så att de kunnde hoppa av Jeepen. -Hörru Kalle tar du med gevären? sa förare till sin vän som svarade, -Ja här ska skjutas djur! Trodde de verkligen att vi skulle låta djuren i reservatet vara ifred. HAHA! Mannen började rota bak i bilen och fiskade upp två geväger ur röran av bråte innan de gick iväg. -Tjuvjägare! Vi måste göra något! sa tomteflickan förskräckt. -Ja! Men vad? och Hur? frågade Hasse. -Vi måste komma på något fort, sa tomten och tillade, -Kom så följer vi efter dem och ser vart de tar vägen.
De fyra vännerna följde efter tjuvjägarna en långstund, de befann sig nu på en savann men, som tur var, hade inte ett enda djur synts till. Plötsligt stannade den ena mannen och signalerade att den andre mannen skulle huka sig ner. -De har fått syn på något! sa tomteflickan och försökte se vad det var. -Men vart tog Hasse vägen?.
Hasse hade plötsligt försvunnit ifrån de andra och sprang nu så fort han bara kunde förbi jägarna och rakt emot ett stort lejon! -Ett lejon! åh nej åh nej åh nej! sa Mulle, -Vi måste göra något fort! sa tomteflickan och tittade på tomten. -Kom sa tomten och sprang fram emot jägarna med Mulle och tomteflickan efter sig. Den ena jägaren hade höjt sitt gevär och siktade på lejonet och när som helst skulle han skjuta. Hasse var nu framme vid lejonet som var allt annat än glad att se honom. -Ursäkta... herr... lejon... sa Hasse. Lejonet morrde åt honom att försvinna. -Men, men... hur ska jag säga det här men.... Pang! Lejonet hade i sista sekunden hukat sig ner men skottet snuddade honom och rispade upp ett långt sår på lejonets rygg. Jägaren siktade igen, han hade bestämt sig för att få kål på lejonet. -Nu har jag dig, sa han och tryckte av, men vad hände nu? Precis som jägaren sköt for han i backen med en smäll och skottet missade lejonet med en bra bit. -Va är det som händer sa han och tittade på sin kompis som även han låg på marken men ihop bundna ben och armar. -Vad ska det här föreställa? sa han och tittade på sina egna ben som även de var ihop bundna. -Jo det kan jag förklara för dig! sa Mulle och hoppade upp på mannens bröst. -Men du är ju... en Mullvad! sa han började skratta! -Skratta du bara, men du borde passa dig! Då blev jägaren plötsligt vit och såg helt skräckslagen ut. -Ja just det! sa Mulle och bröstade upp sig. Vad Mulle inte visste var att lejonet hade dykit upp precis bakom honom. Hasse som satt på lejonets rygg hjälpte tomten och tomteflickan upp på lejonet och sa: -Kom nu Mulle! Mulle vände sig om att skrek: -AAAHHH! ett lejon! och så svimmade han av. *suck* De hjälptes åt att få upp Mulle på lejonet och så red de i väg....
Fortsättnig följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 18
2011-12-18 @ 21:35:13
De fyra vännerna vaknade till med ett ryck. -Vad var det? Frågade tomteflickan. -Ingen aning, sa tomten och kröp fram för att se vad det var som hände. Han fick då se att en stor lucka i slutet av rummet hade öppnats och han såg ett par män som var i full färd med att lasta ur allt. -Bäst vi hoppar ner i lådan igen, sa tomten.
Efter att de legat ett bra tag i lådan som hade åkt hit och dit och blivit kastade både upponer och fram och bak, så kände de hur lådan de låg i dunsade i marken och rullade runt. -Va hände? undrade de och Mulle stack upp huvudet för att se sig omkring. -Wow! Sa han och de andra stack upp sina huvuden de med. -Det kan man lungt säga Mulle! sa tomteflickan och tittade sig omkring med stora ögon. Det de såg var ett stort hav av sand så långt ögat kunde nå. -Vart är vi någonstans? sa Hasse och alla tittade nu på Tomten. -Nej titta inte på mig! Jag har ingen aning, sa tomten och såg lika förvirrad ut. Alla fyra hoppade ut ur lådan och först nu kände de hur otroligt varmt det var. -Vad ska vi nu göra? sa Hasse. -Vi går såklart! Sa Mulle och började gå. -Men åt vilket håll? Mulle stannade upp ett tag och funderade. -Hmm... Ditåt! sa han och pekade åt ena hållet. -Ja varför inte, sa de andra och så började de gå. De gick och gick, men hittade inget annat än sand, sand och ännu mera sand. Alla var trötta och törstiga. -Jag ger upp! Jag står inte ut! Fortsätt utan mig! Sa Mulle och la sig ner i sanden och flämtade. De andra la sig ner brevid honom. -Jaha, det var trevligt att lära känna er och jag är tacksam för den tid vi fick tillsammans, sa tomteflickan. Plötsligt hördes det ett surr en bit därifrån. De satte sig upp för att se vart ljudet kom ifrån. -Där borta! Sa Hasse och pekade emot något stort som kom emot dem. -Det är en bil! Vi är räddade! Skrek tomteflickan överlyckligt. -Men hur ska vi få den att stanna? Frågade Mulle. -Hmm... Jag har en idé! sa tomten.
De fyra ställde sig berädda och precis när bilen, som visade sig vara en jeep, kom upp brevid dem så slungade tomten upp Hasse på bilen. Hasse landade rakt på föraren som blev så överaskad att han skrek och slängde sig av Jeepen. -Nu! sa Tomten och så kliade de upp på Jeepen och gömde sig under lite bråte som låg i bilen. Efter en stund hade föraren samlat sig igen och satt nu i förarsätet och körde iväg. -Men Hasse? Vart tog han vägen? sa tomteflickan. Hasse syntes inte till någonstans och de kom fram till att han inte hade lyckats ta sig upp på Jeepen igen i tid. -Stackars Hasse! sa Mulle och såg sorgsen ut. -Varför är det synd om mig? sa Hasse som precis hade dykt upp brevid Tomten.
Så fortsatte de sin resa, men vart skulle de nu hamna?
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 17
2011-12-17 @ 23:04:51
-Hur länge ska vi ligga här egentligen? sa Mulle och vred på sig i lådan. De hade nu legat instängda i lådan ett bra tag och de hade slängts hit och dit hela dagen. -Vad varmt det är, sa Hasse. -Det har varit ganska lungt ett tag, kanske bäst att vi hoppar ut och ser oss om lite, sa Tomten och öppnade lådan. -Wow! sa tomteflickan när hon tittade ut och tillade, -vad coolt! Vart är vi någonstans? -Hm.. Det ser ut som något slags lager av nått slag, sa Tomten och såg lite fundersam ut. De fyra vännerna hoppade ner på golvet för att se sig omkring. -Det är ju bara fullt med en massa lådor och väskor här, sa Mulle och kliade sig i huvudet. De gick runt en stund för att hitta någon väg ut. -Där uppe! Sa tomteflickan plötsligt och pekade på en liten lucka i taket. -Hur ska vi ta oss dit? Undrade Hasse. De funderade en stund och kom fram till att det var bäst om en av dem gick ut först för att se efter vart luckan ledde. Mulle anmälde sig frivillig och så hoppade de upp på en stor låda men det var alldeles för högt till taket. -Vi får nog ta och ställa oss på varandras axlar, sa tomten och hjälpte tomteflickan upp, sen klättrade Hasse upp på tomteflickans axlar och slutligen var det Mulles tur att klättra upp. -Skynda dig Mulle jag orkar inte hålla dig länge till, sa Hasse och skakade i hela kroppen av ansträngningen. Mulle fick tag i handtaget till luckan och öppnade den. Han svingade sig smidigt upp och stod plötsligt i ett rum med en massa stolar. -Oj, vad är det här för lattjo ställe? sa han och smög igenom gången. -Oj, va folk det var, sa han och tittade sig omkring, det satt folk i stolarna och plötsligt kännde Mulle en ljuvlig doft. Han vädrade i luften och det började vattnas i munnen på honom. Han slöt ögonen och lät näsan följa doften. Han kom fram till en vagn, -Där upp är det! Sa han och klättrade upp på vagnen. På vagnen såg han ett fat full med väldoftande mat, han sprang fram till fatet och precis då täcktes fatet, med Mulle på, över av en stor metallkupa. -Jaja, sa Mulle och ryckte på axlarna och började äta av maten. -Åh, det här är den bästa måltiden jag någonsin haft! sa han och fortsatte äta. -Maten är serverad, hördes en röst utanför kupan och plötsligt for kupan upp! -AAAAHHHHHH!!! iiiiii!!! En råtta!!!! Skrek damen som Mulle nu stod öga mot öga emot. -Dax att gå, sa Mulle och hoppade ner på golvet. En lång tanig man, som Mulle antog var servitören, spang efter Mulle genom gången för att få tag på honom. Mulle hoppade upp på säten och sprang under säten och alla som fick syn på honom skrek. Tillslut nådde Mulle fram till luckan i golvet och slank ner innan någon märkte vart han tog vägen. Mulle la sig flämtades på golvet för att hämta andan. -Vad hände Mulle? sa tomteflickan. Mulle flämtade fram fram -Det... det...det var tydligen en råtta där uppe! Men jag lyckades visst skaka av mig den....
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 16
2011-12-16 @ 19:41:04
Den otroliga tomtevandringen. Del 15
2011-12-15 @ 23:22:35
Mulle, Tomten, Tomteflickan och Hasse fortsatte resan mot tomtens hem.
De befanna sig nu inne i staden där det just nu pågick en stor julmarknad.
-Åh! Snälla, snälla, snälla Tomten! Vi kan väl gå och titta lite på marknaden? Jag har alltid drömt om att gå på en julmarknad, bad Mulle. -Nej sånt har vi inte tid med Mulle, det är snart jul och jag har ingen aning om vart min familj är någonstans! sa tomten och fortsatte gå, Mulle såg besviken ut men han följde efter Tomten. -Men hörru tomten, om du inte vet vart vi ska så kan det ju inte skada att gå en sväng på marknaden. Vi kanske rent av kan få nått tips om vart din familj håller hus, sa Tomteflickan och såg strängt på tomten. Tomten funderade en stund och sa: -Kört till då! Men bara en lite sväng! -Åh tack, tack, tack!!! Skrek Mulle och skuttade hela vägen till markaden.
De stod nu i ett hav av massa människor, tomtar och marknadsstånd. -Åh jag vet inte var jag ska börja! sa Mulle och tittade sig omkring. -Okej, vi ses vid fontänden där nere om exakt en timme! sa Tomten. -Japp, uppfattat, sa Mulle och sprang iväg mot närmaste godisstånd. Tomteflickan och Hasse kilade iväg de med och Tomten stod nu där helt själv. -Jaha då var man själv då, sa han och börjde gå genom marknaden. Han stannade till vid ett stånd där de såld julgransprydnader, han plockade upp en julgranskula som hade hamnat på marken, han såg sårgset på den och tänkte: -Just nu håller nog min familj på att fixa iordning allt inför julen, undra om de upptäckt att jag är bort. Plötsligt såg han en liten flicka som reflekterades i kulan. -Emma... sa han och vände sig fort om för att se vart den lilla flickan tog vägen. Han sprang åt det hållet han hade sett henne försvinna och då såg han henne. Emma var den lilla flickan i familjen han bodde hos. Tomten var helt utom sig av glädje och sprang emot henne det snabbaste han kunde. Men han häjdade sig när han såg hela sin familj stå där. -Åh! Lyckan ler emot mig! Sa han och fortsatte framåt. -Men vad nu? sa han och stannade. Han såg hur pappan i familjen visade upp en stor fin tomte för flickan. Flickan blev överlycklig över tomten och gav sin pappa en stor kram. Tomten stod där som förstenad och såg hur hans familj gick iväg med den nya tomten. -De har glömt mig, viskade han och gick med sorgsna steg därifrån...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 14
2011-12-14 @ 23:17:00
Mulle var i färd med att berätta allt han hade varit med om under den tiden som han hade varit ifrån de andra. -Och vet ni vad jag fick se igår?! -Jo, spöken!! sa Mulle och såg helt skräckslagen ut. -Va?! Spöken? Menar du det?! Sa tomteflickan och tittade intresserat på Mulle. -Javisst serru, sa Mulle och började berätta: - Det var så här, jag hade lagt mig under en bänk för att vila mig lite och precis då jag höll på att somna så hörde jag konstiga ljud som kom en bit därifrån. Så jag bestämde mig för att ta redan på vad det var för något, så jag smög mig iväg för att titta, och där! Där var de! Ett helt spökgäng som var ute och gick! -Va? var det flera sycken? sa Hasse och såg lite rädd ut. -Äh fåna dig inte Mulle det finna inga spöken, jag har bott på en vind större delen av mitt liv och inte har jag sett ett enda spöke, sa tomten och skakade på huvudet. -Nej det är helt säkert! Jag såg dem!, sa Mulle i försvar. -Fortsätt Mulle! Sa tomteflickan intresserat. -Okej, det var så här alltså att jag fick syn på de här spökena och det var något lurt med dem serrni. De gick nämligen på en låg rad allihopp. Men inte var jag rädd inte! Nää inte Mulle, Mulle är inte rädd för nått! Sa Mulle malligt. -Så jag smög mig upp i ett träd för att få en bättre titt på dem, men jag såg inte så värst bra därifrån, så jag smög mig ut på en gren. och Pang! Så gick grenen av och ner föll jag och lande rakt på huvudet på spöket som gick först i ledet. Och gissa vad som hände då? Jo spöket gjorde något trolleri så att jag blev instängd i en liten ring av eld! -Oj! Var du inte rädd? Sa Hasse som nu såg lite blek ut. -Nää du, inte det minsta rädd var jag, sa Mulle och fortsatte att berätta: - Jag lyckades fly serru, jag tog sats och hoppade ut igenom elden och ner på marken. Men inte var jag i säkerhet än, nej de andra spökena kom rakt emot mig och höll nästan på att trampa ner mig. Och vet ni vad de gjorde då? -Nej vad? Berätta?! Bad tomteflickan. -Jo... Det började att sjunga! De sjöng det vakraste jag någonsin hört! Jag antar att det var något knep för att försöka locka till sig oskyldiga små individer som de skulle fånga och göra till ett spöke som sedan skulle gå med i deras tåg. Men mig lyckades de allt inte få tag på! Nej ni, inte Mulle inte, jag lyckades fly och gömde mig i en buske en bit därifrån... Och vill ni veta det konstigaste av allt? -Ja, vadå?, -Jo efter alla dessa spöken som gick på en rad så kom det ett litet gäng med tomtar gåendes!
-HAHAHAHA! Tomten hade just bristit ut i skratt. -Mulle du är allt bra korkad ibland! Sa tomten och skrattade. Alla tre såg frågande på tomten. -Vad menar du med det? sa Mulle förnärmat. -Jo Mulle det du såg igår var inget annat än ett vanligt Lucia tåg! HAHHAHA! tomten låg nu dubbelvikt av skratt och Mulle kände sig genast lite korkad och hängde med huvudet. Då viskade tomteflickan till Mulle: -Jag tror i alla fall att det var ett spöktåg...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 13
2011-12-13 @ 23:13:09
Tomten vaknade upp med ett ryck brevid honom satt tomteflickan och den lilla hasselmusen och pratade. Det visade sig att Hasselmusen, som hette Hasse, hade klarat sig fint i alla fall. -Nej här kan vi inte sitta! sa tomten och reste på sig. -Vart ska vi? Sa tomteflickan och tittade på tomten. -Hem såklart! Sa han och gick ut från busen. De andra två följed efter honom och de fick se att det hade snöat mycket under natten. -Oj! Vad mycket snö! sa Hasse och såg sig omkring. -SNÖBOLLSKRIG! Skrek tomteflickan och började rulla snöbollar som hon kastade på de andra. Hassel var med på leken och kastade tillbaka. -Äh sluta larva er! Sa tomten surt och började gå igenom parken. De andra såg medlidande på tomten och följde efter honom. -Det kan inte vara lätt att mista en vän så där, viskade Hasse till tomteflickan.
När de hade kommit ut ur parken fick de se en plogmaskin som höll på att ploga alla vägarna. -Vi får nog hålla oss ifrån vägarna tills de har plogat klart, sa tomten och de andra höll med. -Åh! Titta där! Sa tomteflickan plötsligt och sprang ut på gångbanan. Hon hade fått syn på en snögibbe som stod på andra sidan vägen. -AKTA PLOGEN! Skrek tomten då han såg att plogen var på väg åt just det ställe där tomtflickan befann sig, men hon hörde honom inte. -Hon klarar det aldrig! Sa Hasse förskräckt. Tomten tvekade en stund innan han sprang ut i vägen för att hjälpa flickan, när han kom frm till henne konstaterade han att det redan var för sent. plogen skulle köra på dem. Precis när han tänkte det såg han något som svingade sig genom luften och som precis hann plocka upp tomten och tomteflickan innan plogen smälde in i dem. När de landade på marken såg tomten vem det var som hade räddat dem. -MULLE!!! DU LEVER!!! Skrek tomten helt utom sig av lycka och omfamnade Mulle. -Ja vad trodde du? Att jag var död? Nej du, inte Mulle inte, sa Mulle och skrattade.-Men fågeln vi såg ju den flyga iväg med dig? sa tomteflickan frågande. -Jasså den! Nej det var så här, fågeln hadde fått tag på en stackars liten mus och när jag föll från trädet lyckades jag falla ner på fågelns rygg. Men Det var inte lätt att ta sig där ifrån kan jag säga er. HAHA.. När vi hade flygit en bit så upptäckte fågeln att jag satt på ryggen och han blev så förvånad att han tappade musen han höll i och försökte skaka av mig, vilket han lyckades med efter en stund. Sen försökte jag hitta er men ni syntes inte till någon stans tills nu, berättade Mulle med ett stort leende på läpparna. Mulle fick syn på Hasse och utbrast: -Men det är ju du! Sa han glatt och gick fram och hälsade på Hasse. -Så det var Hasse som fågeln hade fångat, sa tomten förvånat. -Ja, haha, helknorkat visst? Skrattade Mulle och så fortsattde de fyra att prata om vad som hade hänt sen de sist sågs...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 12
2011-12-12 @ 22:07:46
12:e December
Tomten och Tomteflickan hade sedan länge gått längst vägen åt det håll de hade sett Mulle och fågeln försvinna. -Det är lönlöst! Han är borta! Åh Mulle... Snyftade tomten och begravde ansiktet i händerna. -Såja Tomten, sa tomteflickan och strök tomten över ryggen. -Hallå era dönickar! Hördes en röst, -Mulle? MULLE? Hörde du det var Mulles röst! sa tomten och tittade åt alla håll för att se vart rösten kom ifrån. -Hallå?! Mulle?! Vart är du?! Skrek han. -Såja tomten, du hör i syne, sa tomteflickan och tittade medlidande på tomten. Tomten suckade djupt. -Ja, jag gör nog det. De två fortsatte att gå en bit till innan de kom till en park. Det gick in i parken och satte under en buske för att vila. Det började snöa och de kröp ihop för att värma varandra. -Mulle var en fin liten prick, vi ska vara glad att vi fick den tid vi fick med honom, sa tomteflickan. -Hoho! Hördes en röst utanför busken. -Där var den igen! Det är Mulle! Utbrast tomten och kröp ut ur busken för att se vart rösten kom ifrån, men han såg ingen Mulle nu heller. -Stackars lilla tomten, han håller visst på att bli galen, sa flickan och skakade på huvudet och kröp ut ur busken. -Nej det är nog bäst att vi fortsätter, sa hon och drog med sig tomten. -Nej vänta! Vad är det där? Sa tomten och pekade på något på marken. Tomten hade fått syn på någon brun lurvig sak som lågpå marken. Tomten och tomteflickan gick fram för att se efter. -Mulle är det du? Sa tomten och tog sig en närmare titt, men det var inte Mulle. -Åh stackars liten! Sa tomtflickan när de såg att det var en liten hasselmus som låg där i snön. -Han är nog skadad, vi måste hjälpa honom, sa hon och de båda lyfte upp hasselmusen och bar in den under busken. -Tack ska ni ha, viskade hasselmusen som skakade av köld. Tomten drog fram en filt ur sin säck och la den över hasselmusen. -Men vad är det som har hänt med dig? Frågade tomteflickan. Hasselmusen hostade och sa: - Det var en fågel... Han tog mig... Men han tappade mig... Sen somnade hasselmusen och Tomten och tomteflickan satte sig tätt intill hasselmusen för att värma honom iväntan på att han skulle vakna upp igen...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 11
2011-12-11 @ 22:40:43
11:e December
- Och ni skulle se vad som hände förra veckan de det kom in en hund i butiken, herre vilket livet det blev och... -Kan du inte ens vara tyst en enda minut? Sa tomten argt. Ända sedan de lämnat affären hade tomteflickan pratat och pratat om allt och ingenting. -Nämen tomten det där var väl ändå inte så snällt sagt, sa Mulle och vände sig mot tomteflickan och sa: - Jag uppskattar i alla fall dina historier, de är ju hur kul som helst! Mulle lutade sig fram och viskade till tomteflickan -Och ta inte åt dig av vad surputten där framme säger, sa han och pekade emot tomten. -Nää inte bryr väl jag mig om vad han tycker, jag är den jag är för att jag inte blev som jag skulle, sa hon glatt och log emot tomten. Tomten tittade surt på flickan och sa: - Jag har inte bett någon av er att följa med mig, just nu skulle jag mycket hellre har gått ensam! -Jasså? Det skulle du? sa tomteflickan och tillade, - Då kan ju vi lämna dig ifred, kom Mulle, sa hon och drog tag i Mulles arm. -Men hörrni! Vi ska väl inte bråka nu? ååh! Vi som hade det så trevligt, sa Mulle och såg lite sorgsen ut. -Äh! Gå ni om det är det ni vill, sa tomten - Ja som du vill! Sa tomteflickan och stack näsan i vädret. Tomten och tomte flickan tjafsade ett tag ända tills Mulle avbröt dem, -Öhh... Hörrni jag vill ogärna avbryta, men det kommer en gigantisk fågel år det här hållet, vi kanske skulle. -SPRING! Skrek tomten när han fick syn på fågeln som bara var ett par meter ovanför dem. De sprang så snabbt de bara kunde för att undvika att bli infångade av fågeln som hade siktat in sig på dem. - Spring emot trädet där borta, ropade tomten till de andra. När tomten och tomteflickan var framme vid trädet hade Mulle en liten bit kvar och plötsligt snubblade Mulle till och låg platt på marken men fågeln bara en meter ifrån sig. -Mulle! Jag kommer! Sa tomten och sprang emot Mulle för att hjlpa honom upp. Tomten plockade upp en sten från marken som han kastade iväg emot fågeln. -Yes! En fullträff! Sa han efter att stenen träffa fågelvilket gjorde att den stannade upp. Tomten hade nu fått upp Mulle på benen och de sprang emot trädet som det klättrade upp för att gömma sig emellan grenarna. -Phu, det var nära ögat, sa Mulle och torkade svetten ur pannan. -Haha, ja du Mulle det var verkligen på håret sa tomteflickan glatt. -Jag tror fågeln har försvunnit tillade hon och satte sig ner på grenen. -Ja det var väl tur det, sa tomten och satte sig ner han med. -Kom hit Mulle och sätt dig, jag har kvar lite mat i väskan för jag antar att du är hungrig? Sa tomten och log emot Mulle. Mulle nickade glatt och gick för att sätta sig brevid tomten, men grenen var hal och Mulle snavade -Mulle!!! Skrek tomten och tomteflickan då han föll ifrån grenen. Tomten och tomteflickan sprang fram till stället Mulle hade ramlat, men den kunde inte se Mulle någonstans. -Vart tog han vägen? Sa tomten förvånat. Tomteflickan skulle just till att säga något när de såg fågeln som jagat dem, flyga upp mitt framför dem. -Åh nej! Mulle! Utbrast tomten då han såg vad fågeln hade i sina klor. De såg fågeln flyga iväg med Mulle och tomten brast i gråt...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 10
2011-12-10 @ 21:16:15
10:e December
Tomten hade nu vandrat runt i butiken väldigt länge och kännde att han behövde vila. -Kanske jag skulle ha tagit hjälp av tomte flickan ändå? Sa han för sig själv och satte sig ner vid fruktdisken. - Och jag undrar vart Mulle håller hus? Kanske är bäst att jag går vidare. Han reste på sig igen och började gå. -Men vad nu? Vad är det här? Sa han och tittade frågande på en hög med godispapper som låg på golvet. -Det borde verkligen tänka på att städa butiken ibland, sa han och fortsatte. Efter en stund såg han ännu mer godispapper som låg utstrött på golvet och en bit därifrån såg han en halväten chokladkaka som låg och skräpade. Tomten tittade ogillande på röran och skakade på huvudet. Plötsligt hördes röster en bit därifrån, tomten smög sig fram för att se vart rösterna kom ifrån. Det visade sig vara två kassörskor som stod och pratade med varandra. -Vad bra, så de har öppnat butiken igen, sa han och precis då började folk strömma in i gången han befann sig i. -Bäst att gömma sig sa han och hoppade upp brevid ett par blommor.
I andra änden av butiken var Mulle i full gång att rensa godis hyllorna på allt han kunde hitta. -Åh! Jag är i himmlen! Sa han och mumsade i sig av både det ena och det andra. Tomte flickan hade sedan länge somnat i en låda kexchoklad och verkade sova riktigt djupt. Plötsligt fick Mulle syn på en påse med gelemaskar på en hylla längre upp. -Åh!! Jag måste bara ha dem! Sa han och dreglade över hela golvet. Han tog sats och klättrade upp för hyllan och när påsen bara var en litenbit ifrån honom kännde han hur hyllan han stod på började ge vika. -Åh nej! Sa han och hoppade i sista sekunden upp från hyllan och fick tag i hörnet av påsen med gelemaskar. Men han blev inte hängandes där särskild länge innan hela godis hyllan föll emot marken med ett brak och godis flög åt alla håll. -Oops! Sa Mulle när han såg förödelsen han hade skapat. Då hördes en mängd röster som var påväg mot gången Mulle hade raserat. -Kom! Bäst vi sticker! Fort! Sa tomte flickan och drog tag i Mulles arm. Tomte flickan och Mulle sprang det snabbaste de kunde därifrån och snart var de ute ur butiken. -Nu ställde jag visst till det! Sa Mulle och tillade, -Men jag fick i alla fall mina maskar! Sa Mulle och höll fram påsen med gelemaskar. -Ja, du är allt hopplös du Mulle, sa en röst alldeles bakom honom. Mulle och tomte flickan vände sig om och såg tomten stå där med armarna i kors och ett leende på läpparna. -Nämen var det där du va? Sa tomte flickan -Jag trodde inte en surputte som du skulle hitta ut ur butiken helt själv. -Jo du flicka lilla, en gammal tomte som jag kan ett och annat ska du veta, sa tomten och blinkade. -Jahapp, ja då vet jag det, sa hon -Men hörrni, nu när ni är ute vad ska jag ta mig till? Jag kan ju lixom inte gå in i butiken igen, sa tomte flickan. -Klart du inte ska, sa Mulle -Du kan ju alltid följa med oss om du vill? Tillade Mulle. -Hm... Okej kört till! Jag hänger på! Sa hon glatt. Tomten suckade och så gick de tre vidare i sökandet efter tomtens hem...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 9
2011-12-09 @ 21:56:50
9:e December
Mulle vaknade upp och såg sig förvirrat omkring. Han befanns sig nu under en soffa och han hörde ett svagt ljud av röster ifrån rummet intill. Mulle smög sig dit för att titta, han kikade ut genom en springa i dörren och i kapprummet stod ett par kvinnor och pratade medens en liten flicka sprang runt och slängde saker omkring sig. -Men det är ju flickan från igår! Sa Mulle och spärrade upp ögonen. -Men vart är tomten? Han smög sig ut i kapprummet för att se om han kunde få en skymt av tomten. Men tomten syntes inte till någonstans, Mulle stod nu vid dörren alldeles intill den ena kvinnan som precis skulle gå ut genom dörren. Plötsligt drog något tag i Mulle och han for igenom luften och landade slutligen i kvinnans handväska. -Hur hamnade jag här?! Vad är det som händer? Kanske jag sover fortfarande? -Sssh Mulle! Sa en välbekant röst och då såg Mulle vem det var som hade dragit ner honom i väskan. -Åh tomten! Jag trodde jag hade tappat bort dig! Vad glad jag är att se dig! Sa Mulle och gav tomten en stor kram. -Men tomten vart har du varit? Jag har ju letat överallt efter dig. -Flickan tog med mig hem igen, men jag lyckades fly ifrån henne och gömde mig i den här väskan, sa tomten. -HAHA! Men tomten varför har du en rosette i håret? avbröt Mulle. -Jag vill helst inte tala om det, sa tomten lite surt. -Jag tycker att du är väldigt söt i den, sa Mulle och försökte hålla sig för skratt. -Äh! Tyst med dig Mulle.
Efter en stund tyckte tomten att det var bästa att se ssig omkring lite och stack upp huvudet ur väskan. -Jag tror att vi befinner oss i någon slags mataffär, sa tomten. -Åh, det är ju perfekt! Vi kan väl hoppa ur, snälla tomten jag är så hungrig! Mulle och tomten hoppade ur väskan och hoppade ner i bröddisken.
Efter att ha ätit sig mätta sa tomten -Kanske vi ska försöka ta oss ut härifrån? Mulle nickade och de skuttade ner på golvet och kilade in under en hylla. De gick runt en lång stund i butiken, men hittade ingen väg ut. -Hur ska vi ta oss ut härifrån? Frågade Mulle, tomten funderade och såg sig omkring och fick syn på en hylla med tomtar. -Vi tar och frågar dem! Sa tomten och pekade emot hyllan. Tomten smög sig iväg till hyllan och klättrade upp till en söt liten tomte flicka. -Ursäkta mig damen, men kan du berätta hur man tar sig ut härifrån? Tomte flickan svarade inte så tomten frågade igen men fick inget svar. -Hon kanske är döv? Sa Mulle och började vifta och gestikulera med med hela kroppen. -Äh hon fattar ju ingenting, sa tomten surt och hoppade ner från hyllan. Mulle hoppade efter och försökte muntra upp tomten.
-HAHAHAHAHA!! Jag kan inte hålla mig längre! Hördes en röst från hyllan. Det var flick tomten som sa det och hon låg dubbelvikt av skratt. -Ooo ni skulle ha sett er själva! Herre vad roligt, sa hon och fortsatte skratta. Mulle skrattade han med, -Haha, hon är ju hel festlig! Sa han och tittade på tomten som såg allt annat än glad ut. -Äh! Fruntimmer! Sa tomten och la armarna i kors och vände ryggen till. -Men förlåt jag visste inte att du var en sån där känsligtyp, sa flick tomten och hoppade ner från hyllan. -Jag ska hjälpa er ut. -Vi behöver inte din hjälp tack! Sa tomten surt och gick sin väg. -Värst vad han var känslig, sa hon till Mulle. -Ja, men han har sina ljusa stunder också, sa Mulle till flickan. -Bäst att vi letar rätt på honom tillade hon och så gick de iväg för att leta efter tomten. Men han syntes inte till, de letade och letade. Tillslut hördes en röst i högtalarna som meddelade att butiken stängde. -Jahapp, sa flickan, -Då kan vi lika gärna vänta med letandet tills imorgon, han kan ändå inte ha hittat ut, sa flickan. Mulle och tomte flickan satte sig bland kökstillbehören och pratade...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 8
2011-12-08 @ 17:54:26
8:e December
-Pang- Mulle och tomten vaknade med ett ryck och såg sig förvirrat omkring. -Vad var det?! sa Mulle skärrat. Då hördes en en upprörd röst. -Inte nu igen! Jag som hade lämnat in bilen på lagning i förra veckan. Hur kan den ha gått sönder igen?! Tomten och Mulle såg hur en man och en kvinna stod och tjafsade bara ett par meter ifrån dem. -Bäst vi sticker, sa tomten och hoppad ner från fågelbordet med Mulle tätt efter sig. De kilade runt husknuten och hamnade på en bakgård. -Titta! sa Mulle och pekade mot huset, -Fönstret är öppet. åh vad det doftar gott, sa han och sniffade i luften. -Ja, det doftar nybakat bröd, sa tomten och slickade sig runt munnen. -Vi skulle väl kunna gå in och se om vi kan ta nått och äta? Sa Mulle hoppfullt. -Hm... Vi borde egentligen fortsätta, men en snabb tur skulle inte skada, sa tomten och så smög de sig upp på fönsterbrändan och in igenom fönstret. De hamnade i ett stort väldoftande kök och på bordet stod det en stor frukost med nybakat bröd uppdukat. Tomten och Mulle tassade fram till brödet för att smaka. Precis då kom en lite flicka inskuttandes i köket. -Åh titta! Utbrast hon när hon fick syn på tomten, tomten ställde sig blickstill och hoppades på att flickan skulle gå igen. Men istället plockande flickan upp tomten och granskade honom en stund. -En alldeles egen tomte! Sa hon med ett stort leende. -Du följer med mig idag! sa hon och stoppade ner tomten i sin väska. -Lisa kom nu! Hördes en röst ifrån hallen och flickan sprang iväg med tomten fortfarande i väskan. -Åh nej, åh nej, åh nej! sa Mulle och kröp fram från sitt gömställe bakom brödet. -Vad gör jag nu? Mulle sprang efter flickan och hann precis få tag i flickans jacka innan hon försvann ut genom dörren. Mulle kröp längst jackan och hoppade ner i flickans jackficka. Vart skulle de nu hamna?
Mulle låg helt stilla i fickan och vågade sig inte upp förenns efter en bra stund. När han kröp upp ur fickan fick han se att han nu befann sig i ett kapprum. Han fick även syn på väskan som tomten hade stoppats ner i och sprang dit för att befria tomten. Men när han öppnade väskan så var tomten borta! -Ojojoj då! Jag har tappat bort tomten! Vad gör jag nu? Mulle var helt förkrossad. Just då hördes röster från rummet intill, Mulle skyndade sig dit och tittade försiktigt in genom dörren, och där! Mitt ibland en massa barn låg tomten. -Hallå? Tomten, viskade han och viftade med armarna, men tomten varken såg eller hörde honom. Mulle smög längst väggarna och var nu bara ett par meter ifrån tomten. -Hallå? tomten.. viskade han igen. Den här gången hörde tomten honom och viskade tillbaka: -Göm dig Mulle, jag smiter så fort jag kan. Mulle nickade och gjorde som tomten sa och gömde sig i en blomkruka som stod på ett bord. Under flera timmar såg Mulle hur tomten slängdes hit och dit och tillslut var han borta. Alla barnen hade nu försvunnit och Mulle satt nu själv i mörkret. -Vart tog han vägen? sa han och hoppade fram från sitt gömställe. Han letade igenom hela rummet och rummet brevid och rummet brevid det, men ingen tomte syndes till. Mulle satte sig ner och snyftade han hade nu tappat bort sin ende vän och var helt ensam. Plötsligt hördet ett högt skrik! -AAAAHHH! En råtta! Mulle hann inte ens titta upp innan han träffades av något hårt som smällde till honom så att han fort iväg och tuppade av...
Hur ska nu detta gå? Och vart är tomten?
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 7
2011-12-07 @ 18:23:50
7:e December
Tomten och Mulle hade samlat nya krafter och påbörjade åter resan hem. När de kom ut ur ladugården som de hade övernattat i möttes de av ett tjockt lager snö. -Det har tydligen snöat hela natten, sa Mulle och tittade ut över gården. -Nu är ju frågan vilket håll vi ska åt? tillade han och tittade på tomten. -Där ser det ut som en bil har kört, så vi testar att gå åt det hållet, sa tomten och gick ut i snön. Tomten och Mulle började att gå längst vägen, de gick och gick och gick men de såg inget annat an snö, snö, snö. -Åh jag är så hungrig! sa Mulle efter en lång stunds vandrande. - Jag vet Mulle, jag är också hungrig, sa tomten -Det är ganska svårt att hitta mat härute i snön, sa tomten och tittade om han kunde se något längre fram. -Titta! Där kommer en bil! Sa Mulle och pekade åt det hållet de hade kommit ifrån. -Fort! Jag har en idé, sa tomten och tog fram sin säck. -Vad ska du göra? frågade Mulle men tomten svarade inte. Tomten drog fram ett rep ur säcken och sa: -Håll i mig Mulle! -Va?!Sa Mulle. -Håll i mig, sa tomten igen och tog tag i Mulles hand, precis då slungade han iväg repet som fastnade på bilens dragkrok. -Tjoho! Tjöt tomten nöjt när de flög igenom luften. Mulle höll sig stenhårt fast runt tomtens midja, livrädd för att tappa taget. Tomten drog sig, och Mulle, upp för repet så att de kom upp och kunde sätta sig tillrätta på stötfångaren. -Visst var det skoj Mulle? Sa tomten. Mulle såg mest livrädd ut och han hade fortfarande inte släppt taget om tomtens midja. -SKOJ!? Kallar du det skoj? Sa Mulle och tittade allvarligt på tomten. -Du kunde ha dödat mig! Tillade han. -Haha, skrockade tomten -Mulle du kan lita på mig, tror du att jag skulle göra något som skulle kunda skada dig? Nej du, jag hade läget under kontroll. Och Mulle, du kan släppa min midja nu.
Tomten och Mulle färdades långt och länge bak på bilen medens de pratade om vart den skulle föra dem. Det blev mörkare och mörkare och tillslut stannade bilen. Mulle och tomten hoppade av och tittade sig omkring. De hade hamnat i ett villaområde fullt med en massa hus. -Nu Mulle kan jag inte vara långt hemifrån! Sa tomten glatt. -Nej, men jag är desto längre hemifrån, sa Mulle och log. -Vart ska vi nu då? Frågade han tomten och tillade -Och säg inte att vi ska flyga mer igenom luften! -Haha, nej Mulle nu ska vi hitta lite mat. Tomten tittade sig omkring. -Där borta Mulle, sa han och pekade på ett fågelbord. -Oj! Har de uteservering här! Sa Mulle och sprang mot bordet av mat. Tomten och Mulle klätrade upp på bordet och åt sig så mätta att de somnade...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 6
2011-12-06 @ 18:35:46
6:e December
Tomten vaknade upp och tänkte: -Är jag död? han såg sig förvirrat omkring. Han befann sig inte längre utomhus, underlaget han låg på bestod av hö. Han upptäckte även att hela rummet var fyllt av hö, så han konstaterade ganska snabbt att han måste befinna sig på en höskulle. -Men hur i allsin dar har jag hamnat här? Sa han och kliade sig i huvudet. Precis då kom en bekant figur gåendes på skullen rak emot tomten. -Mulle!! Skrek tomten glatt och sprang emot honom. -Åh! vad glad jag blir att du mår bra! Sa Mulle och sträckte över en säck till tomten. -Varsågod! sa han - Jag har vart runt på gården och samlat lite mat. Jag tänkte att du kanske skulle vara hungrig när du vaknade, sa Mulle. -Tack Mulle, sa tomten och började äta av maten Mulle haft med sig. - Men nu Mulle måste du förklara hur jag hamnat här? Mulle sken upp och började berätta: - Det var som värsta actionfilmen! Jag såg traktorn komma emot dig och jag bara NOO! och slängde mig över dig precis innan traktorn skulle mosa dig. Först trodde jag att vi dött båda två men sen insåg jag att jag hade lyckats få dig ur vägen för traktorn. Men jag smällde nog i dig lite hårt, för du tuppade av och det började snöa, så jag slängde upp dig på ryggen och tog dig hit till den här bondgården, sa Mulle stolt. -Så du räddade mitt liv? Sa tomten -Tack Mulle du är en riktig vän! Hur ska jag kunna återgälda dig? -Jo, du skulle... Mulle tvekade - ähm, du skulle... kunna låta mig följa med dig, sa Mulle hoppfullt. -Så du menar att du hellre följer med mig än att gå hem till din mysiga tunnel? Sa tomten förvånat. -Ja, det är så tråkigt och ensamt i skogen, jag skulle mycket hellre följa med dig, du är den enda vän jag någonsin haft, sa Mulle. Tomten tittade allvarligt på Mulle och sedan sa han - Klart att du får följa med! Jag vill gärna ha dig som sällskap på min resa hem. Mulle blev så glad att han resten av dagen passade upp på tomten med ett stort leende på läpparna. Resan hem fick ta och vänta en dag till...
Fortsättning följer...
Den otroliga tomtevandringen. Del 5
2011-12-05 @ 19:37:10
5:e December
Tomten var alldeles för ivrig för att sova, så han väckte de andra tidigt för att komma iväg så fort som möjligt. Mulle och Misa insåg ganska fort att det inte var någont idé att säga emot.
Mulle och tomten kravlade upp på Misas rygg och så bar det iväg. De färdades länge igenom skogen innan Misa stannade. - Varför stannar du? Frågade tomten. - Vi är framma, svarade Misa och log. - Bakom buskarna slutar skogen, sa hon och pekade på buskarna framför dem. Tomten tittade mot buskarna med stora ögon och ett brett leende. -Åh tack så mycket Misa! Sa tomten och gav henne en kram. -Det var det minsta jag kunde göra efter att jag slog omkull dig igår. Tomten vände sig mot Mulle - Och tack ska du ha Mulle! Du är en riktigt fin Mullvad även om du är ett matvrak, sa han och log. - Men, men... Jag trodde att jag skulle få följa med dig, sa Mulle helt förkrossad. Tomten tittade förvånat på Mulle och sa: - Menar du att du hellre skulle följa med mig? Mulle tvekade en stund - Ja... ja det skulle jag, sa han. -Nej Mulle det går inte för sig. Du är en Mullvad och du borde stanna i skogen där du hör hemma, sa tomten fast besluten att göra resan hem på egen hand. - Om det är det du vill så stannar jag, sa Mulle och såg ännu mer sorgsen ut. -Nej, det är nog bäst för mig att hoppa hem igen, sa Misa - Jag hoppas verkligen att du hittar din familj, sa hon innan hon vände sig om och skuttade iväg. -Bäst att jag fortsätter då, sa tomten och gav Mulle en kram innan han försvann in i busken och lämnade Mulle ensam.
När tomten kom ut på andra sidan stod han på ett stort fält, han såg skymten av något som såg ut som hus lite längre bort. -Det är nog dit jag ska, tänkte han och började gå. Efter att han gått en stund hörde han ett högt brummande och han undrarde vart ljudet kom ifrån. Ljudet blev högre och han vände sig om och fick se en jätte stor traktor bara ett par meter ifrån honom -HJÄLP!!! skrek han och sprang det snabbaste han kunde, men traktorn hann ikapp och -Schof!- Så blev allt svart...
Fortsättning följer...
