Tomten vaknade upp och tänkte: -Är jag död? han såg sig förvirrat omkring. Han befann sig inte längre utomhus, underlaget han låg på bestod av hö. Han upptäckte även att hela rummet var fyllt av hö, så han konstaterade ganska snabbt att han måste befinna sig på en höskulle. -Men hur i allsin dar har jag hamnat här? Sa han och kliade sig i huvudet. Precis då kom en bekant figur gåendes på skullen rak emot tomten. -Mulle!! Skrek tomten glatt och sprang emot honom. -Åh! vad glad jag blir att du mår bra! Sa Mulle och sträckte över en säck till tomten. -Varsågod! sa han - Jag har vart runt på gården och samlat lite mat. Jag tänkte att du kanske skulle vara hungrig när du vaknade, sa Mulle. -Tack Mulle, sa tomten och började äta av maten Mulle haft med sig. - Men nu Mulle måste du förklara hur jag hamnat här? Mulle sken upp och började berätta: - Det var som värsta actionfilmen! Jag såg traktorn komma emot dig och jag bara NOO! och slängde mig över dig precis innan traktorn skulle mosa dig. Först trodde jag att vi dött båda två men sen insåg jag att jag hade lyckats få dig ur vägen för traktorn. Men jag smällde nog i dig lite hårt, för du tuppade av och det började snöa, så jag slängde upp dig på ryggen och tog dig hit till den här bondgården, sa Mulle stolt. -Så du räddade mitt liv? Sa tomten -Tack Mulle du är en riktig vän! Hur ska jag kunna återgälda dig? -Jo, du skulle... Mulle tvekade - ähm, du skulle... kunna låta mig följa med dig, sa Mulle hoppfullt. -Så du menar att du hellre följer med mig än att gå hem till din mysiga tunnel? Sa tomten förvånat. -Ja, det är så tråkigt och ensamt i skogen, jag skulle mycket hellre följa med dig, du är den enda vän jag någonsin haft, sa Mulle. Tomten tittade allvarligt på Mulle och sedan sa han - Klart att du får följa med! Jag vill gärna ha dig som sällskap på min resa hem. Mulle blev så glad att han resten av dagen passade upp på tomten med ett stort leende på läpparna. Resan hem fick ta och vänta en dag till...