Den 3/7 hade de konferens om hur de skulle gå tillväga med min operation och fortsatt behandling. Samma dag som de haft konferensen ringde en sköterska till mig och bad mig komma till kirurgmotagningen på fredagen samma vecka för att träffa en läkare.

 

Jag gick dit på fredagen tillsammans med min mamma och min pojkvän. På vägen dit sa jag till min pojkvän att jag hoppades på tre saker, 1. Att tumören var godartad, 2. Att jag skulle få slippa att ha stomi, 3. Att det skulle bli en titthålsoperation. När sköterskan ropade upp mig fick jag följa med henne så att hon kunde ta min vikt och längd, innan hon visade oss in i ett rum där vi fick vänta på läkaren. En äldre läkare kom in och presenterade sig innan han satte sig ner. Han frågade hur det var med mig och jag svarade att det var okej. Han berättade att de hade haft en konferens och att de hade fått svar på proverna de hade tagit på tumören. "Det är cancer i tumören" sa han och jag kände att det var ganska väntat, jag blev lite förvånad över att jag inte reagerade mer än vad jag gjorde, jag tror inte riktigt att min hjärna uppfattade vad han sa. Han fortsatte och sa  "det är cancer, men det ser ut att vara en snällare form. Vi kan inte se några spridningar till lungor eller lever...". Han fortsatte och berättade att de skulle operera bort tumören som planerat, den 16/7, och att det skulle ta bort en bit av tarmen på varje sida om tumören. Allt som allt räknade de med att ta ut cirka 25 cm av tjock- och ändtarmen och sedan skarva ihop tarmen igen. Att tumören satt så pass långt ner skulle innebära att jag skulle behöva få en tillfällig stomi i cirka 3 månader, så att skarven i tarmen kunde få läka ifred. Han visade på en plansch, över tarmarna, var tumören satt och hur de skulle skarva ihop den igen. Jag tror inte jag tänkte så värst mycket när han talade, utan jag försökte nog mest hänga med i vad han sa. Han visade även vart de skulle sätta stomin och han förklarade att de skulle dra upp en bit av tunntarmen och sy fast den så att den blev en öppning på magen. Efter att vi hade talat en stund om operationen sa han att han skulle se om stomiterapeuten hade möjlighet att komma in och tala med mig på en gång, men innan det ville ha undersöka min mage och ta ett blodtryck. Jag la mig på britsen och han kände på min mage. Han sa att allt känndes bra och jag fick sätta mig upp så han kunde ta blodtryck. Han tog fram blodtrycksmätaren och försökte sätta den på min arm. Först satte han den bakofram och han höll på att krångla med den ett tag innan han tillslut fick dit den åt rätt håll (fast då väldigt långt ner). När jag såg hur han krånglade runt med blodtrycksmätaren blev jag lite nervös, "hur ska operationen gå om han inte ens kan sätta på en blodtrycksmätare!" tänkte jag (mamma lungnade mig lite senare när hon sa att kirurgerna oftast inte brukar ta blodtryck och att han säkert vet vad han gör när han opererar). När han var klar lämnade han oss för att se om stomiterapeuten hade tid att komma in. Jag, mamma och min pojkvän satt där och jag kände att situationen var lite obekväm med tanke på vad vi hade fått reda på, eftersom jag inte är så bra på att hantera sådana situationer så bara log jag och försökte skämta som jag brukar.

 

Efter en stund kom det in en äldre dam som presenterade sig som stomiterapeut. Hon satte sig ner och visade mig hur en stomi såg ut och hur den fungerade. Hon visade mig även hur ett stomibandage (påsen) såg ut och hur den skulle sitta. Hon hade plockat ihop en del broschyrer och tidningar som jag skulle få med mig hem och titta igenom i lugn och ro. Jag fick även med mig ett test-set med bandage att ta med hem för att pröva hur det kommer kännas att ha en stomi, samt för att kunna se om jag var allergisk mot limmet på fästplattan. I test-setet fanns en grej som skulle föreställa tarmen som jag skulle klistra fast på magen, ett bandage och en påse med något pulver i. Hon berättade att jag skulle stoppa påsen i bandaget och hälla på lite vatten innan jag klistrade fast den på magen, detta för att det skulle bli lite tyngd i. När vi var klara fick jag gå hem. 

 

På vägen ut från sjukhuset sa jag till min mamma och min pojkvän att jag fick i alla fall 1 av 3, 1. Godartad - Elakartad/cancer, 2. Ingen stomi - Stomi, 3. Titthålsoperation...