När jag väl hade kommit hem igen började livet återgå till det normala. I början fick jag "gå-träna" med mamma genom att gå till affären och tillbaka varje dag, första veckan hemma fick jag ha med mig cykeln som stöd för att överhuvudtaget orka gå då jag var helt slut i kroppen efter bara ett par meter. Men det tog bara ett par veckor innan jag började känna mig relativt normal i kroppen igen och kunde röra mig som vanligt och jag kände att "nu är det värsta över!". Läkarna hade varit väldigt positiva till att allt skulle vara bra igen efter operationen och som jag hade uppfattat det så trodde de inte att jag skulle behöva några ytterligare behandlingar.

 

Efter att ha varit hemma i ungifär en vecka var det dax för mig att ta mig ner till sjukhuset igen för att ta bort agrafferna på snitten och stygnen runt stomin. Detta skulle jag göra hos stomiterapeuten. Jag åkte dit tillsammans med min pojkvän och jag var lite nervös över att ta bort agrafferna, jag visste ju inte hur det skulle kännas, skulle det göra ont? Jag blev uppropad av stomiterapeuten som visade mig in till ett rum där jag fick hoppa upp och lägga mig på en brits. Hon frågade hur jag tyckte att det gick med stomin och jag svara att det gick bra, men att jag tyckte att påsarna var alldeles för stora. Hon visade då olika typer av påsar och sa att hon skulle skriva ut några av varje storlek åt mig som att jag kunde få testa. För tillfället hade jag storlek Maxi som  är den näst största och hon trodde att jag skulle trivas bättre med storlek Midi som var aningen mindre. Hon skrev även ut påsar i storlek Mini som hon sa var bra att ha om man exempelvis skulle åka och bada, eller om man ska gosa med sin partner och inte vill ha en stor påse i vägen. När detta var avklarat fick jag dra upp tröjan så att hon kunde komma åt att ta bort agrafferna. Det var en heldel agraffer att ta bort och jag kände ingenting.

 

När hon plockade bort agrafferna från snitten så var det två av snitten som inte riktigt hade läkt ihop ordentligt och gick upp. Detta var jag inge vidare glad över och tyckte att det var typiskt eftersom jag skulle få ännu fulare ärr där. Men det var bara att gilla läget, hon satte på några special plåser (såg ut som skavsårsplåster) och sa till mig att ta bort dem efter ett par dagar. Hon sa även att jag skulle se till att tejpa ärren med kirurgtejp i några veckor då det skulle leda till att jag skullle få snyggare ärr och det ville jag ju ha! 

När det var avklarat var det bara stygnen runt stomin kvar. Hon tog bort stomibandaget och började plocka bort stygn, hon sa att eftersom stomin fortfarande var svullen så kunde det hända att hon missade någon men att det inte vara någon fara. Sen var det klart! Jag fick ett nytt stomibandage och satte mig upp på britsen. Hon ville ge mig en ny tid och såg att jag hade fått en tid hos kirurgen den 19/8, så hon bokade in en tid samma dag för återbeök. Sedan gick jag hem igen och längtade tills de jäkla ärren skulle vara läkta...